Jag satt i skolan och hade matte. Vi hade fått en ny mattelärare precis och han kunde inte alla namn än. Vilket var ganska frustrerande. 

Nu kanske ni undrar vad som hände med den andra, va lugna det tänker jag berätta för er.

Det var sista veckan i skolan innan jullovet och det var några elever samt en lärare som gick förbi matten och hörde stön inifrån, dom undrade ju såklart vad som hände där inne. Läraren, mrs. McQueen, sa åt eleverna att fortsätta gå tillbaka till deras lektion medan hon skulle se vad som hände. Matteläraren som var runt 40 hade därinne sex med en elev, eleven var ingen annan än Paulina Diger. Hon var skolans mest tuffaste och drygaste tjejen, hon var till och med drygare än dom populäraste tjejerna. Dom hörde inte att hon kommit in fören mrs. McQueen harklade sig. Bådas ögon vände sig mot henne och kollade nästan chockat på henne. "Så ni inser väl att ni ligger väldigt illa till nu va?" Hade hon frågat och dom nickade fortfarande i chock....

"Ursäkta miss Thomsson?" Jag drogs ur mina tankar när jag hörde läraren ropa mitt namn. "Va?" Klassrummet fylldes av allas skratt. Jag kollade på runt och såg alla sitta och skratta vid sina bänkar. Jag kollade tillbaka på läraren och såg att han redan kollade på mig.

“Det här är en matte lektion unga fröken! Du kan inte bara sitta där och tänka på något helt annat! Efter lektionen stannar du och pratar med mig och om du har tur så slipper du gå till rektorn!” sa han och kollade skarpt på mig. Han var lite läskig.

“Du vet mr... du borde skicka henne direkt till rektorn för hon är alltid såhär på matte lektionerna!” jag kollade bak på Nelly som hade sagt det. Jag blängde på henne en stund innan jag sa:

“Men jag håller i alla fall inte hemligheter för min bästa vän! Du vet Nelly jag berättade allt för dig men du kunde inte ens berätta ett skit för mig! Du litar ju tydligen inte på mig! Jag litade på dig till 100% Nelly! Men vad fick jag tillbaka? Inte ett skit!”

“Åh så det är mitt fel att jag inte vågade berätta den lilla detaljen om mig själv bara för att jag visste att detta skulle hända? Hur tänker du egentligen?”

“Men lilla Nelly då, det är ju aldrig ditt fel! Men lilla gumman släng dig i vägen!” Alla flämtade till vid det jag sa till Nelly och jag kanske hade gått lite över gränsen men just nu brydde jag mig inte!

“Tilly och Nelly går till rektorns kontor NU!!” jag kollade runt på alla i klassrummet och sist mötte min blick lärarens, som jag ännu inte visste vad han hette, han kollade allvarligt på mig och jag ställde mig upp och plockade ihop mina grejer och min blick var fortfarande fäst vid lärarens ändå tills jag vände ryggen till han när jag gick ut genom klassrummet. Jag gick först till mitt skåp för att slänga in mina grejer och sen gå tvärs över rummet till rektorns kontor. Jag har bara varit hos rektorn en gång förut. Tro inte att jag är en sådan där snäll liten flicka som alltid gör som hennes föräldrar säger. Nej nej jag är helt tvärtom! Men jag har aldrig gått till rektorn för att jag har varit dum eller något.

En timme senare kliver jag ut från rektorns kontor tillsammans med Nelly. Hon bitch blicka mig när hon gick förbi mig. Hon hade pratat med oss lugnt och stillsamt tills Nelly viskade “Hora” ett x antal gånger under tiden vi var hos rektorn och tillslut fick hon nog och gav Nelly kvarsittning.

Hon måste vara väldigt pissed off på mig just nu men orka bry sig! Vi var bästa vänner men hon höll saker hemligt för mig och vi bråkade väldigt mycket, och just nu var vi i en big fight som ni kanske har märkt. Jag slog igen mitt skåp och gick iväg till nästa lektion. Nästa lektion var engelska och det gillade jag faktiskt. Det var våran sista lektion idag innan vi fick gå hem.

Engelskan gick ganska långsamt fram men tillslut ringde det ut för dagen.

Jag och Caroline skulle iväg och shoppa. Vi hade planerat detta i månader nu! Sen på kvällen ska vi hem till Caroline och ha sleep over. Hennes föräldrar var inte hemma och skulle inte komma hem förrän nästa vecka! Så jag skulle sova hos henne tills dess, hon hade frågat och jag sa ja.

Vi var just nu inne på forever 21 och provade en massa kläder. Vi hade köpt en massa inne på Victoria’s secret och en massa andra och vi båda hade gått ut från affären med en påse eller två, och det var samma sak här. Men den här gången hade vi tre påsar var. Vi hittade alltid mycket kläder vi ville ha.

“Ska vi ta en fika innan vi sticker hem till mig?” frågade Caroline och jag nickade till svar.

“Starbucks?” jag kollade på Caroline samtidigt som hon kollade på mig och vi båda log. Varje gång vi skulle fika så gick vi till starbucks, och vi planerade inte att ändra den traditionen idag i alla fall.

Vi hade precis kommit hem efter en hel dag på stan. Vi skulle börja göra mat och eftersom båda var så dåliga kockar gjorde vi pannkakor. Helt plötsligt ringde min telefon i min bakficka.

“Hallå?” jag orkade inte kolla vem det var så jag bara svarade.

“Hej det är Justin” jag blev helt chockad, jag hade inte pratat med han sen sjukhuset.

“Hej Justin” sa jag tillslut och log mot Caroline som kollade på mig. Hon började hoppa runt i rummet. Hon lugnade sig tillslut och bad mig sätta på högtalare, så jag gjorde det.

“Så Justin vad ville du?” frågade jag medan jag stekte färdigt pannkakorna.

“Undrade bara om jag kunde komma över” sa han. Jag kollade lite tveksamt på mobilen och sen på Caroline.

“Ehm Justin jag är hos Caroline men imorgon kanske..?” jag kollade tveksamt på mobilen igen efter en snabb blick på pannkakorna.

Vi hade nu ätit middag och satt och kollade på tv när Erik sa; “Jag har karaoke settet med mig” alla jublade och han kopplade in det till xboxet vi hade. “Vi börjar” sa jag och syftade på mig och Vanessa. Erik gav mig och sin syster varsin mick och vi ställde oss bredvid varandra vända mot publiken med TV:en bakom oss. Vi skulle göra som varje jul och låta publiken välja låt. “Så, nu får ni vända er om” låten började nästan och jag började sjunga.

“Look out my window I can see the sun shine

Up in my bedroom I can see myself crying

And my pillow is a swimming pool

I just don't understand why you did what you did

Yeah

My girls told me that I should watch out for you

I can't help it, I've fallen so dumb for you

But silly me I keep thinking I could make you fall in love

Tie you down to the ground, don't know what I'm thinking of

(Maybe it's just me)

Got these clouds above my head and it won't stop raining

(Maybe it's just me)

I just can't understand why you left and I'm waiting

I don't wanna be a hostage anymore

I don't wanna be a daydream no more

I'm picking up, up

Picking up the pieces now

Baby I'm a show you how you've been erased so…”

Sen började Vanessa sjunga.

“So when the radio plays our favourite song

Ain't no reminiscing baby I'm about to turn it off

And when I see your name on the telephone

Boy you must be crazy if you think that I am playing along

Cause I had you and you had me

I played the fool but now I see

It's better to erase you, erase you, erase you

Erase you, erase you, erase you

Oooh

Look in the mirror, finally recognize myself

Problem is I can't see me with somebody else

Keep having thoughts about you

But knowing you ain't gonna change [?]

Oooh

My friends tell me that I gotta start moving on

I know that their right but why does it feel so wrong?

When everything was jaded from the very start

I'm lying here trying to erase you from my broken heart

Oh oh”

Och sen så sjöng vi tillsammans.

“(Maybe it's just me)

Got these clouds above my head and it won't stop raining

No

(Maybe it's just me)

Now it's over and done and I'm through with all the waiting

I don't wanna be a hostage anymore

I don't wanna be a daydream no more

I'm picking up, up

Picking up the pieces now

Baby I'm a show you how you've been erased so...

So when the radio plays our favourite song

Ain't no reminiscing baby I'm about to turn it off

And when I see your name on the telephone

Boy you must be crazy if you think that I am playing along

Cause I had you and you had me

I played the fool but now I see

It's better to erase you, erase you, erase you

Erase you, erase you, erase you

How I tried and tried, to give and give

I keep on lying to myself

And I cried and cried through the lonely lies

Ain't no medicine or medical help

So I forgive you, it's time to forget you

I'm a stitch up my scars, stop the bleeding right here, right now

Get you outta my memory, get rid of the misery

I gotta erase you somehow

So when the radio plays our favourite song

Ain't no reminiscing baby I'm about to turn it off

And when I see your name on the telephone

Boy you must be crazy if you think that I am playing along

Cause I had you and you had me

I played the fool but now I see

It's better to erase you, erase you, erase you

Erase you, erase you, erase you

Erase you...

It's better to erase you, erase you

It's better to erase you, erase you, erase you”

Alla applåderade när vi tagit sista tonen. Vi bugade och hade stora leenden på läpparna. Men mitt leende försvann när jag såg någon annan som inte skulle vara här, någon som jag inte ville ha i detta hus. “Vem ska sjunga näst?” frågade Erik och kollade frågande på alla som var i rummet. “Jag och Justin” utbrast Jake och jag kollade frågande på honom.

Hade han just sagt att han och Justin skulle sjunga. Fort som ögat var jag där och protesterade som vanligt. “Nej du och Justin ska inte sjunga någonting! Justin ska ut ur detta hus nu!” skrek jag, jag var så arg, jag hade bett Justin att ge mig space att jag inte ville vara hans vän. “Nej, du måste inse att du skadar Justin! Du skadar alla i din närhet. Du måste förstå att du inte kan stötta bort alla som gillar och älskar dig!” skrek Jake och jag gav honom en tom blick innan jag sprang uppför trappan och in i mitt rum. Jag slängde mig på sängen och borrade in huvudet i kudden och började gråta. Jag vet att jag var hur töntig som helst som grät över något som min lillebror sagt till mig. Men jag kunde inte hjälpa det. Allt han sa stämde, jag stötte bort alla som ville hjälpa mig och jag skadade Justin så sjukt mycket. Men vad skulle jag göra. Jag ville inte ha pojkvän och det var just så jag såg honom när han kollade på mig och log mot mig. Jag klarade inte av att kolla in i hans hasselbruna ögon. Dom var så underbara och fick mig knäsvag. “Hej Tilly” jag kollade upp på Vanessa som gick emot sängen. “Du, var det snubben som du pratade om förut? Som du gillar?” jag nickade och drog upp benen mot bröstet och satte hackan på min knän. Hon drog ena handen upp och ner över min rygg i en tröstande gest. “Tilly, jag tycker du borde prata med honom. Han har ju trots allt inte gjort dig något ont. Försök fixa det! Justin låter jättesnäll och han ser ut att vara en sådan person som inte vill göra någon illa…”

Justin’s perspektiv

 Jag och alla andra i rummet kollade chockat mot trappan som Tilly precis sprungit upp för. “Jag pratar med henne” sa tjejen som Jake sagt hette Vanessa. Hon var rätt söt och säkert jättesnäll om hon inte var som dom där jättedryga tjejerna som är populärast i skolan och har typ på sig fem lager smink. “Gå du med” sa Jake och kollade på mig, jag nickade och gick uppför trappan. När jag kom fram till dörren hörde jag Vanessa prata med Tilly “Tilly, jag tycker du borde prata med honom. Han har ju trots allt inte gjort dig något ont. Försök fixa det! Justin låter jättesnäll och han ser ut att vara en sådan person som inte vill göra någon illa. Men om inte du vill ha honom kan jag ta honom det är inget problem för mig.” jag log, men knackade sen på dörren. Bådas blickar drogs mot mig. “Ehm kan jag få prata med Tilly en liten stund ensam..?” sa jag lite tveksamt men Vanessa nickade och var påväg ut i rummet när Tilly stoppade henne. “Vanessa” sa hon och Vanessa vände sig om och kollade på sin kusin. “Tack, du är världens bästa kusin och jag älskar dig!”

“I love you too babe!”