Sometimes it's harder to work alone
Different Types Of Humans -6-
Tilly’s perspektiv
Jag berätta om allt som hade hänt och Jake kollade på mig med stora ögon. “Var fan är den där jäveln så att jag kan slå ihjäl honom!” sa Jaken hotfullt och argt. Jag kollade på honom en stund innan min blick for mot min telefon som gav ifrån sig ett ljud. Det var från Justin och även fast jag bara hade suttit här i 3 timmar och inte sätt honom på jag vet inte kanske 4-5 timmar, så visste jag att han var orolig.
Från: Justin
Kan du komma över runt halv 8, 8? Det är jätte viktigt.
Jag skrev snabbt in ett svar och kollade sen upp på Jake som stod med armarna i kors över bröstet och kollade tomt på mig. “Varför bryr du dig ens? Igår så hatade du mig och sa att det var mitt fel att mamma och pappa dog. Vad fick dig att ändra dig?” jag höjde ena ögonbrynet och kollade frågande på honom. Han ryckte på axlarna och började sen prata “Kanske för att mi syster blev helt blå slagen av sin pojkvän för bara några timmar sen! Fattar du inte att du egentligen borde ringa polisen!” jag kollade chockat på honom ringa polisen? “Du överdriver och dessutom kan jag inte göra så mot honom!” jag kollade på min telefon som pep till igen.
Från: Justin
Ha på något fint;)<3
Jag kollade förvånat på skärmen, först fattade jag inte vad han menade med det. Men tillslut så reste jag mig upp och gick fram till byrolådan för att ta fram rena underkläder och gick sen in i badrummet för att ta en dusch.
En timme senare öppnade Justin dörren och lät mig kliva in. Jag hade valt att ha en långärmad tröja på mig samt ett par jeans så att Justin inte skulle se alla sår och blåmärken som fanns lite överallt på kroppen. I ansiktet hade jag inga sår alls -vilket skrämde mig en aning, eftersom han hade slagit mig i ansiktet ett x antal gånger. Okej jag hade varit väldigt svullen men det täckte jag över med smink.
Justin’s perspektiv
Jag öppnade dörren åt Tilly så att hon kunde kliva in i värmen. Det var runt -18 ute. Typ. Jag hjälpte Tilly av med jackan innan vi gick vidare mot vardagsrummet där det stod ljus utspridda i rummet för att få en romantisk stämning, jag hade gjort samma sak med köket fast jag hade och dukat köksbordet. Jag visste att jag skulle behöva göra detta förr eller senare så jag hade bestämt att jag skulle berätta för Tilly om mina känslor för henne. Antingen skulle hon slå till mig eller säga att hon hade känslor för mig med. “Tilly, innan du säger något om allt det här…” jag svepte med handen över rummet så att hon förstod vad jag menade. “...Så vill jag bara säga att jag gillar dig så sjukt mycket.” jag sa det! Och hon slog mig inte! “Justin…” sa hon innan hon sprang ut ur huset.
Tilly’s perspektiv
Jag kunde inte stå där och lyssna på allt som kom ut ur hans mun. Så jag sprang ut ur huset och sprang ända hem och stängde in mig på mitt rum. Hur kunde han? Ja jag gillade Justin också. Som VÄN. Inget annat! Han och jag var vänner men om han hade helt andra känslor för mig så kan vi inte vara vänner. Jag kan inte vara kompis med någon som är kär i mig. Det skulle bli väldigt stelt mellan oss då. Jag kan bara inte fatta att han är kär i mig. Okej folk kanske tror att jag gillar Justin bara för att jag inte knuffat bort honom när han kysst mig -två gånger- men kompisar kan kyssas utan att vara tillsammans eller? Jag drog handen genom håret och satte mig ner på sängen.
Selena’s perspektiv
Jag var tillbaka i Stratford för att få tillbaka Justin. Jag har inte sätt honom på 120 år. Helt otroligt hur överlever jag? Justin är så fucking underbar! Han skrev till och med en låt som handlade om oss. Nothing like us heter den! Den är helt fantastisk! Ni borde höra den. Justin steg in i rummet och jag reste mig upp från hans säng och gick fram och la armarna om hans hals “Äntligen Justin jag har väntat sjukt länge på dig” jag försökte låta så sexig som möjligt men han tog bara bort mina händer från hans nacke och gick och la sig på sängen med ansiktet i kudden. Jag förstod att den där Tilly eller vad hon hette hade gått och det hade tydligen sårat Justin djupt. Och som hans vän/flickvän så behövde jag muntra upp honom. Jag satte mig bredvid honom och la ena handen på hans rygg som stöd. Jag kanske inte var den snällaste personen men han fick nöja sig med mig just nu. Tror inte att han vill att hans vänner ska se honom så här. Han tittade upp på mig och log. Han vände sig om i sängen så att han nu låg på rygg istället.
Justin’s perspektiv
Någon harklade sig vid dörren och jag avbröt ögon kontakten med Selena och såg Tilly stå vid dörren med armarna i kors över bröstet. Jag reste mig upp från sängen och gick fram till henne. Utan förvarning tryckte jag mina läppar mot hennes. “Japp.. Ehm jag går nu!” sa Selena och gick förbi oss och ut ur rummet. Skönt. Då blev vi av med henne! Varken jag eller Tilly sa något vi stod där i dörrhållet och kysstes. Efter ett tag drog hon sig ifrån och kollade upp i mina ögon.
Hon log det sötaste leendet jag någonsin sett. Tilly var den mest underbaraste personen jag kände. "Justin, vi är bara vänner eller hur?" Där sprack det. Allt jag någonsin önskat försvann som vinden. "Vänner som gör så här" sa jag och kysste henne ännu en gång. När vi drog oss ifrån nickade hon fortfarande med ett leende på läpparna. "Justin..." Sa någon bakom oss men avbröt sig själv nästan direkt. "Wow och vad pågår här då?" Frågade Jason med en retsam ton och jag drog mig ifrån Tilly "inget" sa jag tvärt och kollade på Jason som kollade mystiskt på oss. Jag log lite och tog tag i Tilly’s hand för att dra in henne på rummet och stängde därefter dörren.
Så äntligen hörni! Men hela helgen har jag haft fullt upp! Men jag har skrivit på mina små lediga stunder men aa jag tror inte det kommer något nytt kapitel i veckan har en jätteviktig grej till SO:n som jag måste vara klar med på fredag! Men aa ska försöka skriva!
Happy Valentines Day!!
Kapitel 5 - Different Types Of Humans
Justin's perspektiv
Hela hon var vacker, hon var oemotståndlig, den absolut vackraste personen jag har sett -och det är en del- hennes ögon glittrade och håret låg perfekt ner över hennes bröst. Hon log mot mig och jag böjde mig ner för att kyssa hennes perfekta läppar. När hon lutade sig ifrån såg jag att det inte var Tilly som stod i mina armar. Det var Selena... Mitt ex...
Jag satte mig upp i sängen, jag kollade sen runt i rummet. Jag suckade när jag såg Selena i ena hörnet av rummet. "Åh äntligen Bieber. Hade du inte vaknat nu hade Jason åkt till Tilly för att döda henne" hon flinade när jag suckade åt henne. Det var säkert en av hennes lögner. Under mer än halva tiden vi varit tillsammans hade hon ljugit. Jag ville inte ha henne här. Hon skulle bara förstöra allt jag byggt upp dom senaste månaderna. Det gör ont att se på henne. Hon krossade mitt hjärta. "Vad gör du här egentligen?" jag var arg och förvirrad. “Justin” skrek någon från nedervåningen. Jag suckade och reste mig upp. Jag gick ner till nedervåningen för att kolla vem det var och såg att Tilly stå med Jason bredvid sig. Oboy, det här skulle inte sluta bra! Jag klistrade på ett leende och gick fram till den skräckslagna Tilly. “Jason låt henne vara!” sa jag och bådas uppmärksamhet hamnade på mig.
Tilly’s perspetiv
Dagarna går seriöst i slow motion. Men idag tänkte jag gå och prata med Justin. Så jag bad Nelly att köra mig dit då jag inte har något körkort eller en bil. Hon hade tvekat först men sen gjorde hon det. Det var lördag och idag snöade det faktiskt inte sådär jättemycket, men lite snöade det i alla fall. Nelly stannade bilen utanför Justin's hus. Jag klev ur bilen och gick mot dörren och väntade på att Justin skulle öppna dörren då tanken slog mig. Tänk om Jason är hemma? Vad vet jag egentligen? Justin har alltid sagt att han är farlig.... Dörren rycktes upp av någon jag inte kände.
"Hejsan, du måste vara Tilly, Justin's kompis?" Han fick det att låta dom en fråga.
Jag stod skräckslaget kvar och kollade på honom "Åh så du fick mitt meddelande?" Jag fortsatte att endast kolla på honom. "Justin!" Ropade jag och ignorerade Jason, som seriöst skrämde livet ur mig. Jason fortsatte prata men jag lyssnade inte på honom.
Jag var här för att träffa Justin, inte bli skrämd av hans bror Jason.
Någon harklade sig och jag kollade upp för att se Justin stå med armarna i kors över bröstet "Jason låt henne vara" sa han strängt, Jason suckade och sa; "whatever" och gick därifrån. Jag kollade på Justin, fortfarande skräckslaget, men Justin kollade inte på mig, han gav mig inte ens en blick. "Justin kolla på mig" han vände sig mot mig och jag kunde se hur frustrerad han verkade vara men varför? "Vad är det Justin?" Frågande kollade jag på honom när han drog en hand igenom det perfekta håret. I nästa sekund stod jag i hans famn med hans armar om mig och jag kunde känna trygghet.
Jag besvarade kramen. Efter ett tag när vi lutade oss ifrån varandra, men stod fortfarande i varandras armar. "Det är inget" sa han tillslut. Han såg ut att vilja säga något mer. "Mitt ex Selena är här." Sa han efter ett tag.
Vi stod tysta ett tag, fortfarande i varandras armar, jag kollade in i dom bruna ögonen och kände mig knäsvag. Varför hade han den påvärkan på mig helt plötsligt? Justin's ansikte var plötsligt väldigt nära mitt eget. Nästa sekund var hans läppar över mina. Jag besvarade kyssen ganska snabbt men inte för snabbt.
"Du fucking kysste honom Tilly! Tror du att vi någonsin kommer kunna gå tillbaka till det vi var innan du gick bakom min rygg och kysste en jävla kriminell person?!?!" allt skrik och alla slag jag fått var inte lätta att ta emot. Det gjorde ont i kroppen efter alla slag jag fått av honom. Jag grät. “Ja, om du slutar slå mig så kan vi kanske men det är bara om du slutar tvinga mig och slå mig hela jävla tiden!” skrek jag rätt upp i ansiktet på honom, men jag var sårad och hela jag gjorde ont -till och med hjärtat-. Jag kollade på honom men han såg bara irriterad ut. “Det var inte meningen att kyssa honom det bara hände okej!?” jag kände ett slag mot ansiktet och sekunden efter ett slag mot magen. Jag klarade inte av det här mer. Jag var rädd, rädd för vad han skulle göra mot mig härnäst. Jag stängde ögonen och snyftade till. “Gå, Matt” sa jag och försökte låta så lugn som möjligt. Men min röst sprack när jag skulle säga det sista. “Snälla låt mig vara.. Bara.. Bara gå..” jag kunde inte säga något mer, jag hade inte orken.
Efter ett tag suckade han och gick förbi mig mot ytterdörren. Jag hörde hur den öppnades och stängdes bakom mig och jag föll ner på golvet med rödsprängda ögon och tårarna rann ner för mina kinder ännu en gång.
Jag satt på mitt rum och jag har suttit här i snart tre timmar med låst dörr. Jag har gråtit mer än vad jag gjorde när mamma och pappa dog. Jag älskade Matt men det betyder inte att jag inte gillar Justin på det sättet för tro mig det gör jag men jag tror knappast att han känner på samma sätt för mig. “Tilly, kan du komma ut därifrån vi ska äta” ropade Jake från andra sidan rummet. Jag svarade honom inte.Jag kunde inte få ut orden jag ville säga, så jag höll tyst istället “Tilly, kan du släppa in mig?” frågade han efter ett tag, jag kollade tomt på dörren ett tag innan jag svarade “Jake gå! Jag vill vara ensam ett tag” jag hörde hur han suckade på andra sidan dörren, jag hörde hur det rasslade till i låset på dörren.
Plötsligt slogs dörren upp av Jake och jag suckade. Måste han vara så överbeskyddande? “Vad tusan har hänt? Varför är du helt blå slagen?” han lät orolig men jag brydde mig inte om honom jag vände endast blicken mot fönstret och kollade på bilarna som körde förbi utanför.
Jag kände mig skyldig och rädd. Skyldig för att jag var otrogen och rädd för att Matt skulle döda mig.Så jag skäms... Men jag har mina anledningar till varför det tog sådan tid! Och jag tror inte ni vill höra dom det är bara ologiska saker. Men här är det i alla fall och jag ska antagligen börja på nästa nu men aa vi får se!
Kommentera mycket nu guys jag behöver uppmuntran!!!
