24 december 2012 - Tilly's perspektiv

Jag vaknade tidigt denna morgon. Inte för att jag typ alltid gjorde det men det var mycket som skulle hända idag. Det var julafton och det skulle städas i hela huset. Pepparkakor skulle bakas och grannen skulle kläs, kalkonen skulle in i ugnen och knäcken skulle fixas. Och annat mycket mer! Hela släkten skulle komma imorgon då det var vår tur att ha hela släkten här. Det var inget stort enligt mig men tydligen så tyckte släkten att det var det. Men utan mamma och pappa så vet jag inte om det var någon ide att fira jul. Det var alltid grejer jag och mamma gjorde dagen innan. Som att gå ut på stan och fika. Prata om saker vi inte gjorde annars. När mamma och pappa dog var det som att förlora min bästa vän. För det gjorde jag ju. Mamma var min bästa vän och jag älskade henne. Hon var den ända som förstod mig. I för sig så förstod ju Nelly och Caroline mig också men det var inte samma sak. Att va älskad av vänner var en sak len att va älskad av sin mamma var något man inte ska förstöra tycker jag! Och min mamma betydde/betyder väldigt mycket för mig.

Någon knackade på dörren och drog mig ut mina tankar. I dörröppningen stod Jenna och sa att jag behövde komma ner och hjälpa till med att städa huset. Varenda vrå skulle vara ren, det var ju inte varje dag släkten skulle komma och fira jul med dig och din bror. Jag ställde mig trött upp ur sängen och gick efter Jenna ner till bottenvåningen. Vi planerade vem som skulle göra vad. Jag skulle städa hela övervåningen och Jenna hela undervåningen. Sen skulle vi baka pepparkakor och knäck, ställa in kalkonen i ugnen och sen städa källaren och köpa grann.

25 december 2012

Jag la på ett lager rött läppstift på mina läppar innan jag kollade mig nöjt i spegeln. Den röda klänningen satt på min kropp och jag hade lockat håret och lagt det över min högra axel. Jag satte i fötterna i dom svarta klackskorna och gick ut ur mitt rum och ner till Jenna och Jake. När jag kom ut i köket kollade dom upp på mig med stora leenden på deras läppar. Jag log lyckligt tillbaka. Jag kunde inte vara lyckligare än så här. Visst det var inte länge sen mina föräldrar dog men det skulle skulle inte få mig på dåligt humör på julafton. Jag hade världens bästa släkt och världens bästa vänner. “Tilly och Jake kan ni gå och hämta två stolar till? Mormor och morfars två kompisar kommer också. Och kan ni duka till dom också?” jag skrattade åt henne. Hon var stressad. Det var jag också i för sig. Men Jenna försökte låta lugn och sansad och som en riktig förälder. “Visst Jenna, kommer snart” sa Jake och kysste hennes kind. “Och vad flinar du åt då? Bad inte jag dig att göra något?” sa hon kollade på mig med en menande blick. “Ja, jag ska. Men Jenna gå upp och byt om nu så fixar vi resten innan dom kommer” Jenna nickade och gick upp till sitt rum för att fixa sig. Jag log och gick fram till tallriks skåpet och tog fram tre tallrikar och ställde fram dom på det långa bordet vi hade ställt fram i vardagsrummet. Men mer hann jag inte när det ringde på dörren och jag sprang och öppnade. Utanför stod ingen mindre än mormor, morfar, farmor, farfar, Morbror Patrick och Farbror David. Där stod också mina fem kusiner Adam, Erik, Thomas, Karl och Vanessa. “Hej, kom in! Välkommna” jag hälsade på alla och sen när jag kollade tillbaka på dörrhållet för att se Vanessa stå där och försökte vara osynlig. Jag gick fram till henne och krama henne. Jag och Vanessa hade pratat i telefon för inte så länge sen och då berättade hon att hennes kille hade dumpat henne. “Tänk inte på det gumman, du förtjänar någon mycket bättre än honom, idag ska vi ha kul du och jag och resten av släkten okej?” viskade jag i hennes öra och jag kände hur hon nicka till svar. Jag drog mig ifrån och log mot henne och fick hennes fina leende tillbaka. “Ey, Vanessa min favorit tjej!” kom Jake skrikandes. Vanessa skrattade åt honom och jag bara himlade med ögonen åt honom. Så typiskt honom, tänkte jag. Han skulle alltid överdriva när det kom till Vanessa. Hon var den yngsta i släkten just nu men snart ska min Farbror David’s flickvän ha barn. Men hon var inte med idag det var inte min moster Lily heller. Jenna kom ner för trapporna med ett leende på läpparna när hon fick se sin pappa som precis blivit frisk. Jag kramade om Farbror David lite snabbt. “Gud vad stor du blivit gumman” sa en röst bakom mig, jag vände mig om och fick se Adam, min äldsta kusin, kolla på mig. Jag log mot honom. Adam var 25 år -och var då äldst som jag sa- sen så var Thomas 23, Erik var 21, Karl var 19 och Vanessa var 16.

Det hade gått någon vecka sen jag hade avbrutit min och Justin’s vänskap, jag hade inte direkt räknat dagarna det hade varit lite knäppt. Men jag har inte pratat med honom sen dess heller. Jag har inte kollat på honom i korridoren heller för den delen, jag hade bara gått förbi honom. Jag har ignorerat hans meddelanden. Jag har läst alla hans meddelanden och känt hur skuldkänslorna bubblade upp inom mig, men det var något jag behövde göra, han påminde mig om Matt, och Matt är kopplade tillmina föräldrar så jag försökte göra mig av med båda men det var lite svårare att bli av med Justin. Justin har känslor för mig så det är svårare att bli av med honom men han började fatta att jag inte ville ha något med honom att göra. Det vill jag egentligen då jag fallit för honom som en pannkaka. Men det var inte så mycket jag kunde göra åt det! Jag hade panik och det kändes som att han undanhöll någonting från mig, något viktigt som jag behövde veta. Jag kunde inte leva med att han undanhöll något för mig, jag trodde vi var närmre än så. Terminen var slutade idag. Det var jul om 4 dagar och det skulle vara min och Jake’s första jul utan mamma och pappa. Det var även vår första jul med moster Jenna. Det skulle bli kul att äntligen få fira jul med henne men jag hade trott att när vi skulle fira jul med Jenna så skulle mamma och pappa vara här med oss, och inte bara i våra hjärtan. Men vad skulle jag göra om inte inse fakta att det var mitt fel att mamma och pappa dog, att hela den kvällen var ett stort misstag, och allt var mitt fel, det var mitt fel att jag och Matt gjorde slut, det var mitt fel att mamma och pappa behövde komma och hämta mig när jag lika gärna kunde gå hem, det var mitt fel att vi åkte av bron. Om jag bara hade stannat hemma och inte gjort slut med Matt så hade mamma och pappa varit här, dom hade firat jul med oss. Vad ska jag göra för att ställa allt till rätta? Allt dåligt som hänt var pågrund av mig.

Ingens perspektiv

Medan Tilly försökte komma på något hon kunde göra för att ställa allt till rätta så satt Justin och Selena på en bänk i parken och åt glass. Dom skrattade åt gamla minnen och brydde sig inte om någon gick förbi och kollade konstigt på dom. Men det var inte bara det som hände vid samma ögonblick. Nelly gick fram och tillbaka i sitt rum, funderade på om hon skulle trycka på ring eller inte, på skärmen var hennes bästa kompis nummer inslaget. Men hon kunde inte riskera att Tilly fick reda på det som gått i släkten Wilder i generationer. Ingen i hennes släkt hade någonsin berättat för någon om deras hemlighet. Dessutom visste hon om Justin och Jason, vilka dödliga djur dom var. Nelly och hennes släkt hade aldrig gillat Bieber-släkten. Men vad hände egentligen mellan Wilder's och Bieber's? Jo det ska jag berätta för dig! Det var den 11 oktober 1910....

Det var en regnig oktober dag. Justin och hans bror Jason satt hemma och pratade. Dom försökte komma på en plan till att förstöra hela varulvssläktet. Men när dom äntligen kommit fram till en plan kom ex flickvännen Selena Gomez in i vardagsrummet. Killarna suckade frustrerat och Justin drog en hand genom håret.

"Vad händer här då?" Frågade hon tillslut. Ingen svarade, dom ignorerade henne och gick förbi henne ut ur rummet. Varulvarna skulle dö tyckte dom. Dom hade inte tid med henne och hennes babblande just då. Dom hade en plan att genomföra och det var snabbt.

Samtidigt var familjen Wilder utspridda i att eget hem. Herr och fru Wilder satt i soffan och läste tidningen samt stickade. Deras söner Gabriell, Adam och Matias satt på golvet framför dom och lekte med en boll, deras söner var 17 år och hade lärt sig allt dom kan av sin egna far men det var inte tillräckligt med saker, dom behövde mer tid men det fick dom inte. Dom hade också en syster Nelly hette hon och nej det är inte Tilly's bästa vän utan en förfäder till henne. Hon satt i alla fall bredvid sin mor i soffan och kollade på när hennes mor stickade henne en halsduk. Den var i vit och grå ull från deras får som dom hade ute på tomten. Dom hade också hönor, kor, hästar, grisar och andra olika slags djur. Men plötsligt så bankar någon på dörren, vargarna hoppar skrämt till och kollar på vara dra i chock.

"ÖPPNA DÖRREN! VI VET ATT NI ÄR DÄRINNE!" Dom hör på rösten att det är Jason Bieber som skriker och gör därför ingen insats till att öppna dörren. Dom visste att dom var starkare än vampyrerna utanför dörren. Men utan att ha hunnit blinka så var dörren uppslagen och där stod Justin, Jason och tro det eller ej men där stod också Selena. Hon var tjej men hon var starkare än både Justin och Jason tillsammans. Helt otroligt jag vet men hon var äldre än dom och det gjorde henne starkare. Selena var runt 200 år gammal. Vargarna brydde sig inte så mycket om dom, dom bara fortsatte med det dom höll på med. Men vampyrerna var smarta och följde planen som om dom hade sagt att dom skulle göra. Vargarna hörde ett skrik, ett tjejskrik och Nelly var försvunnen. Tack vare vampyrernas förmåga att springa snabbt. Det var ju då en fördel, men dom var inte lika starka som vargarna.

Nu var det krig, det var här allt började, hatet mellan dom olika typer av människor. Vargarna mot vampyrerna. Allt hände så fort så inte en Justin och Jason kommer ihåg detta ögonblick idag, men det som hände var att dom dödade Nelly, den ända personen som dom lyckades döda. Kriget mellan dom håller på än idag. Men dom är inte lika våldsamma längre.

Det var det som hände mellan dom och Nelly fick inte visstas i samma rum som Bieber syskonen. Vilket var svårt för henne då dom gick i samma skola och hade några lektioner tillsammans. Men det stoppade henne inte från att inte gilla honom eller rättare sagt hata honom. Men sen så hade hon ju råkat trycka på ring och hon hörde Tilly’s på andra sidan luren.

“Hallå? Nelly? Vad är det?” jag drog in ett djupt andetag och berättade den hemlighet jag aldrig berättat för någon.

“Tilly, jag måste berätta en sak för dig, men du måste lova att inte berätta för någon!” det blev tyst i luren, men jag kunde höra hennes andetag så jag visste att hon inte lagt på.

“Okej, berätta vad det är! Du vet att jag inte berättar dina hemligheter för någon gumman!” Jag andades ut och tänkte på hur jag skulle berätta det för henne.

“Möt mig i skogen bakom skolan, du vet där dom gamla varulvarna dog 1910 du vet?”

“Okej, vi möts där om 20 minuter! Hejdå”

Previously:

"Justin..." Sa någon bakom oss men avbröt sig själv nästan direkt. "Wow och vad pågår här då?" Frågade Jason med en retsam ton och jag drog mig ifrån Tilly "inget" sa jag tvärt och kollade på Jason som kollade mystiskt på oss. Jag log lite och tog tag i Tilly’s hand för att dra in henne på rummet och stängde därefter dörren.

Rädslan gick mig från tårna till toppen när Justin inte lyssnade på mig. Han låste endast dörren och vände sig om. “Tilly du måste lita på mig när jag låser dörren. Jag försöker bara skydda dig från Jason.” sa Justin medan han kollade mig djupt i ögonen och jag kände hur jag sakta smälte bort av hans blick. Hans vackra bruna ögon fick mig helt knäsvag. Om jag måste erkänna det så så såg självklart bra ut. Det gick inte att förneka. Han var så underbar!

Justin’s perspektiv

Jag stod och kollade Tilly i ögonen. Hon var så vacker från topp till tå. Hon fick mig alltid okoncentrerad. Hon fick mig att tänka på annat! Hon var som en ängel. Hon var inte lik Selena eller mina andra ex på något sätt. Tilly var annorlunda, så omtänksam och jag förtjänar henne egentligen inte henne. Jag är ett monster som inte hon vet om egentligen. Vilket är helt mitt fel då jag inte har berättat om det för henne. Hon behöver inte känna skrek pågrund av mig. Jag vill ju ha kvar henne i mitt liv, men om det gällde att jag behövde ljuga för henne då och då så var jag villig att ta chansen. Hon var den enda som gjorde så att mitt liv såg ljust ut. Jag älskar henne, men om inte hon älskar mig tillbaka får jag väl stå ut med det.

Två dagar senare:

Det hade gått två dagar sen Tilly och jag hade varit ensamma på mitt rum. Men nu har det gått två dagar och allt var annorlunda, Tilly var annorlunda. Kyssarna vi delat har blivit mycket mer…. Intensiva…? Säger man så? Okej det kanske inte var det bästa sättet att beskriva det på men det var sanningen. Hon kanske gillade mig mer än som vän ändå? Eller jag kanske har fel?

Just nu var det historia lektion och jag var lika borta som vanligt. Det enda jag kunde tänka på var Tilly’s fina ögon. Varför var hon så underbar? Hon fick mig att känna mig mänsklig igen. Det var helt otroligt att hon fick mig att känna som jag gjorde. Men det jag önskade mest av allt var att hon skulle känna samma sak för mig, som jag gjorde för henne.

Skolan var slut och jag gick bort till Tilly’s skåp för att vänta på henne där. Efter bara någon minut kom hon mot mig och log när hon såg mig. Jag log tillbaka mot henne. Hon öppnade såpet ocg tog fram sina grejer och slängde in hennes böcker. Hon stängde sen skåpet innan hon vände sig mot mig och log. “Ska vi gå?” frågade hon och log större och mer bedårande än någonsin. Jag nickade och började gå mot utgången med Tilly bredvid mig. Vi kom ut på parkeringen och gick bort mot min bil. Vi satte oss i bilen och började köra hem till Tilly. Jag stannade utanför Tilly’s hus. Vi sa hejdå och kramades snabbt innan hon hoppade ut ur bilen och gick upp mot dörren som ledde in till hennes hus. Hon försvann bakom dörren och jag körde mot mitt egna hus som låg 10 minuter ifrån Tilly. Jag kanske borde berätta för henne. Hon förtjänar att veta! Men jag kan inte berätta det för henne, hon förtjänar att leva sitt liv utan att veta vad jag är och vad jag gör. Jag är ett monster men hon kan inte få veta, det är farligt.

Eftermiddagen gick och kvällen kom. Tilly hade inte hört av sig så jag antar att hon var säker. Jag kanske oroade mig för mycket för henne men vad skulle jag göra? Hon var det bästa som hänt mig och jag kunde verkligen inte låta bli att inte bry mig.

Selena kom in i mitt rum och ställde sig bredvid mig där jag satt på stolen vid skrivbordet. Hon kollade med en äcklad min på alla läxor och paper som låg utspridda på skrivbordet.

"Jag fattar inte varför du fortfarande går i skolan" sa hon, fortfarande med blicken på skrivbordet, hon vände upp blicken och höjde ett väl noppat ögonbryn. Jag öppnade munnen för att säga något när hon bet sig sexigt i läppen. Hon visste att det var en av mina svagheter. Men när hon gjorde så såg det bara bitchigt ut. Så tullslut sa jag; "Och jag fattar inte varför du är här" hon la huvudet på sned och kollade på mig tills hon öppnade munnen och kollade bort medan hon pratade.

"Jag kom tillbaka för att jag älskar dig" hennes ord chockade mig. Det var hon som lämnade mig för 125 år sen ungefär. Det var hon som krossade mitt hjärta och ändå är det inte hon som går vidare det är fucking jag! Okej Justin ta det lugnt!

Tilly’s perspektiv

Jag satt ensam på mitt rum med telefonen framför mig. Justin’s kontakt var uppe och jag skulle precis trycka på “ring” när Jenna öppnade dörren och kom in. Hon satte sig bredvid mig på sängen och började genast att prata. “Tilly, vad är det? Du har inte pratat med mig sen du gick hemifrån i lördags, varför? Har Justin gjort något? Vill du prata om det?” frågorna kom ut farandes ur hennes mun och jag kollade bara på henne och försökte komma på vad ag skulle säga till henne och inte “Jenna, jag och Matt har gjort slut, och det krossade mig men jag mår bättre nu” jag log mot henne och hon log tillbaka. “Det var tråkigt att höra. Men vad är det mellan dig och Justin då?” frågade hon, jag kollade först oförstående på henne innan det gick in för mig att hon sagt det jag trodde att hon sagt. “Jag och Justin är bara vänner” sa jag och kollade ner på telefonen. Men jag gillar honom väldigt mycket. Ville jag bara lägga till men jag orkade inte ha den jobbiga diskussionen om allt jag borde göra och sen så ville jag inte se hennes retsamma smile när Justin kommer hit. “Åh vad tråkig du är. Justin är ju en jättesnygg ung man och trevlig är han också. Du kan inte säga att du inte har några som helst känslor för honom” hon slog ut med armarna medan hon pratade. Jag skakade på huvudet som svar. “Men ehm Jenna jag åste plugga nu så kan du gå och börja med maten eller något?” Hon nickade och gick ut från mitt rum utan ett ord. Jag plockade upp telefonen jag lagt ner bredvid mig och slog in koden till mobilen. Jag tryckte på “ring” och 2 signaler gick innan han svarade. “Justin” sa han och jag öppnade munnen och skulle precis säga det jag behövde säga när han han förre “Tilly? Har det hänt något?” jag skakade på huvudet, men kom sen på att han inte kunde se mig. “Nej, inget har hänt jag måste bara säga en sak som är väldigt viktigt så snälla bara lyssna” sa jag och pratade för fort för mitt eget bästa. När jag var klar insåg jag att jag hade hållit inne andan. “Okej jag lyssnar” sa Justin tveksamt. Jag tog ett djupt andetag och öppnade munnen “Justin, jag gillar dig mer än som vän. Men jag vill inte ha en pojkvän och jag vill inte att vi ska vara vänner heller! Mitt liv har förstörts pågrund av dig så snälla glöm mig! För jag kommer att glömma dig!”

Justin’s perpektiv

Hennes ord hög mig i hjärtat det gjorde dom verkligen. Vad hade jag gjort för fel? Du är en vampyr, du gör mycket fel! Sa en röst i mitt huvud. Tänk om hon hade fått reda på det. Tänk om någon hade berättat för henne om att jag var en vampyr. Och den enda som skulle göra det är antagligen Selena eller Jason. Men det är mest troligt att det är Selena. Selena stod fortfarande bredvid skrivbordet jag satt vid. Ingen hade sagt något sen Tilly hade ringt. Jag ställde mig upp framför Selena och la händerna i kors över bröstet “Selena, vad har du sagt till Tilly?” hon kollade oförstående på mig. “Vad menar du Justin?” jag suckade och drog en hand genom håret. “Sa du något till Tilly om mig? Eller dig eller Jason? Och Selena jag vill att du är ärlig! Och om du säger sanningen kan du få dom där skorna du ville ha igår” det funkade alltid att säga att hon skulle få någonting om man ville ha sanningen. “Nej, jag har inte pratat med henne! Jag lovar hon kanske bara inte vill vara vän med dig längre du vet ju att det händer ibland beroende på vad det är för person." jag såg på henne att hon tala sanning så jag gav upp. Jag suckade och ställde mig upp, jag gick fram till dörren för att börja gå ner till hallen när Selena började prata; "Var ska du?" Frågade hon och jag vände mig om för att kolla på henne "Du ville väl ha dom där skorna" hon kollade chockat på mig som om hon sett ett spöke. Jag visste hur gärna hon ville ha dom där skorna så why not liksom. Hon nickade ivrigt som ett barn på julafton. Selena och jag hade varit med om mycket tillsammans men jag kom aldrig över henne helt, det finns fortfaranade en liten del kvar av mig som älskar henne. Men inte lika mycket som jag älskar Tilly. Tilly, flickan som jag helst inte ville tänka på.

Selena och jag gick fram på gatan inte långt ifrån gallerian. Vi pratade om gamla minnen, saker som vi hade gjort tillsammans under åren tillsammans. Om alla pinsamma och roliga saker vi utsatt varandra för, men också hur bra vårat förhållande hade varit dom två åren vi varit tillsammans. Alla bråk vi hade under tiden vi varit tillsammans, låtarna jag hade skrivit till henne. Exakt allt. Vi kom fram till gallerian och vi slutade skratta. Vi bestämde att först gå och ta en fika, jag beställde bara en kaffe på starbucks då jag inte ville ha något annat.

Tilly’s perspektiv

Jag berätta om allt som hade hänt och Jake kollade på mig med stora ögon. “Var fan är den där jäveln så att jag kan slå ihjäl honom!” sa Jaken hotfullt och argt. Jag kollade på honom en stund innan min blick for mot min telefon som gav ifrån sig ett ljud. Det var från Justin och även fast jag bara hade suttit här i 3 timmar och inte sätt honom på jag vet inte kanske 4-5 timmar, så visste jag att han var orolig.

Från: Justin

Kan du komma över runt halv 8, 8? Det är jätte viktigt.

Jag skrev snabbt in ett svar och kollade sen upp på Jake som stod med armarna i kors över bröstet och kollade tomt på mig. “Varför bryr du dig ens? Igår så hatade du mig och sa att det var mitt fel att mamma och pappa dog. Vad fick dig att ändra dig?” jag höjde ena ögonbrynet och kollade frågande på honom. Han ryckte på axlarna och började sen prata “Kanske för att mi syster blev helt blå slagen av sin pojkvän för bara några timmar sen! Fattar du inte att du egentligen borde ringa polisen!” jag kollade chockat på honom ringa polisen? “Du överdriver och dessutom kan jag inte göra så mot honom!” jag kollade på min telefon som pep till igen.

Från: Justin

Ha på något fint;)<3

Jag kollade förvånat på skärmen, först fattade jag inte vad han menade med det. Men tillslut så reste jag mig upp och gick fram till byrolådan för att ta fram rena underkläder och gick sen in i badrummet för att ta en dusch.

En timme senare öppnade Justin dörren och lät mig kliva in. Jag hade valt att ha en långärmad tröja på mig samt ett par jeans så att Justin inte skulle se alla sår och blåmärken som fanns lite överallt på kroppen. I ansiktet hade jag inga sår alls -vilket skrämde mig en aning, eftersom han hade slagit mig i ansiktet ett x antal gånger. Okej jag hade varit väldigt svullen men det täckte jag över med smink.

Justin’s perspektiv

Jag öppnade dörren åt Tilly så att hon kunde kliva in i värmen. Det var runt -18 ute. Typ. Jag hjälpte Tilly av med jackan innan vi gick vidare mot vardagsrummet där det stod ljus utspridda i rummet för att få en romantisk stämning, jag hade gjort samma sak med köket fast jag hade och dukat köksbordet. Jag visste att jag skulle behöva göra detta förr eller senare så jag hade bestämt att jag skulle berätta för Tilly om mina känslor för henne. Antingen skulle hon slå till mig eller säga att hon hade känslor för mig med. “Tilly, innan du säger något om allt det här…”  jag svepte med handen över rummet så att hon förstod vad jag menade. “...Så vill jag bara säga att jag gillar dig så sjukt mycket.” jag sa det! Och hon slog mig inte! “Justin…” sa hon innan hon sprang ut ur huset.

Tilly’s perspektiv

Jag kunde inte stå där och lyssna på allt som kom ut ur hans mun. Så jag sprang ut ur huset och sprang ända hem och stängde in mig på mitt rum. Hur kunde han? Ja jag gillade Justin också. Som VÄN. Inget annat! Han och jag var vänner men om han hade helt andra känslor för mig så kan vi inte vara vänner. Jag kan inte vara kompis med någon som är kär i mig. Det skulle bli väldigt stelt mellan oss då. Jag kan bara inte fatta att han är kär i mig. Okej folk kanske tror att jag gillar Justin bara för att jag inte knuffat bort honom när han kysst mig -två gånger- men kompisar kan kyssas utan att vara tillsammans eller? Jag drog handen genom håret och satte mig ner på sängen.

Selena’s perspektiv

Jag var tillbaka i Stratford för att få tillbaka Justin. Jag har inte sätt honom på 120 år. Helt otroligt hur överlever jag? Justin är så fucking underbar! Han skrev till och med en låt som handlade om oss. Nothing like us heter den! Den är helt fantastisk! Ni borde höra den. Justin steg in i rummet och jag reste mig upp från hans säng och gick fram och la armarna om hans hals “Äntligen Justin jag har väntat sjukt länge på dig” jag försökte låta så sexig som möjligt men han tog bara bort mina händer från hans nacke och gick och la sig på sängen med ansiktet i kudden. Jag  förstod att den där Tilly eller vad hon hette hade gått och det hade tydligen sårat Justin djupt. Och som hans vän/flickvän så behövde jag muntra upp honom. Jag satte mig bredvid honom och la ena handen på hans rygg som stöd. Jag kanske inte var den snällaste personen men han fick nöja sig med mig just nu. Tror inte att han vill att hans vänner ska se honom så här. Han tittade upp på mig och log. Han vände sig om i sängen så att han nu låg på rygg istället.

Justin’s perspektiv

Någon harklade sig vid dörren och jag avbröt ögon kontakten med Selena och såg Tilly stå vid dörren med armarna i kors över bröstet. Jag reste mig upp från sängen och gick fram till henne. Utan förvarning tryckte jag mina läppar mot hennes. “Japp.. Ehm jag går nu!” sa Selena och gick förbi oss och ut ur rummet. Skönt. Då blev vi av med henne! Varken jag eller Tilly sa något vi stod där i dörrhållet och kysstes. Efter ett tag drog hon sig ifrån och kollade upp i mina ögon.

Hon log det sötaste leendet jag någonsin sett. Tilly var den mest underbaraste personen jag kände. "Justin, vi är bara vänner eller hur?" Där sprack det. Allt jag någonsin önskat försvann som vinden. "Vänner som gör så här" sa jag och kysste henne ännu en gång. När vi drog oss ifrån nickade hon fortfarande med ett leende på läpparna. "Justin..." Sa någon bakom oss men avbröt sig själv nästan direkt. "Wow och vad pågår här då?" Frågade Jason med en retsam ton och jag drog mig ifrån Tilly "inget" sa jag tvärt och kollade på Jason som kollade mystiskt på oss. Jag log lite och tog tag i Tilly’s hand för att dra in henne på rummet och stängde därefter dörren.