Justin's perspektiv

Hela hon var vacker, hon var oemotståndlig, den absolut vackraste personen jag har sett -och det är en del- hennes ögon glittrade och håret låg perfekt ner över hennes bröst. Hon log mot mig och jag böjde mig ner för att kyssa hennes perfekta läppar. När hon lutade sig ifrån såg jag att det inte var Tilly som stod i mina armar. Det var Selena... Mitt ex...

Jag satte mig upp i sängen, jag kollade sen runt i rummet. Jag suckade när jag såg Selena i ena hörnet av rummet. "Åh äntligen Bieber. Hade du inte vaknat nu hade Jason åkt till Tilly för att döda henne" hon flinade när jag suckade åt henne. Det var säkert en av hennes lögner. Under mer än halva tiden vi varit tillsammans hade hon ljugit. Jag ville inte ha henne här. Hon skulle bara förstöra allt jag byggt upp dom senaste månaderna. Det gör ont att se på henne. Hon krossade mitt hjärta. "Vad gör du här egentligen?" jag var arg och förvirrad. “Justin” skrek någon från nedervåningen. Jag suckade och reste mig upp. Jag gick ner till nedervåningen för att kolla vem det var och såg att Tilly stå med Jason bredvid sig. Oboy, det här skulle inte sluta bra! Jag klistrade på ett leende och gick fram till den skräckslagna Tilly. “Jason låt henne vara!” sa jag och bådas uppmärksamhet hamnade på mig.

Tilly’s perspetiv

Dagarna går seriöst i slow motion. Men idag tänkte jag gå och prata med Justin. Så jag bad Nelly att köra mig dit då jag inte har något körkort eller en bil. Hon hade tvekat först men sen gjorde hon det. Det var lördag och idag snöade det faktiskt inte sådär jättemycket, men lite snöade det i alla fall. Nelly stannade bilen utanför Justin's hus. Jag klev ur bilen och gick mot dörren och väntade på att Justin skulle öppna dörren då tanken slog mig. Tänk om Jason är hemma? Vad vet jag egentligen? Justin har alltid sagt att han är farlig.... Dörren rycktes upp av någon jag inte kände.

"Hejsan, du måste vara Tilly, Justin's kompis?" Han fick det att låta dom en fråga.

Jag stod skräckslaget kvar och kollade på honom "Åh så du fick mitt meddelande?" Jag fortsatte att endast kolla på honom. "Justin!" Ropade jag och ignorerade Jason, som seriöst skrämde livet ur mig. Jason fortsatte prata men jag lyssnade inte på honom.

Jag var här för att träffa Justin, inte bli skrämd av hans bror Jason.

Någon harklade sig och jag kollade upp för att se Justin stå med armarna i kors över bröstet "Jason låt henne vara" sa han strängt, Jason suckade och sa; "whatever" och gick därifrån. Jag kollade på Justin, fortfarande skräckslaget, men Justin kollade inte på mig, han gav mig inte ens en blick. "Justin kolla på mig" han vände sig mot mig och jag kunde se hur frustrerad han verkade vara men varför? "Vad är det Justin?" Frågande kollade jag på honom när han drog en hand igenom det perfekta håret. I nästa sekund stod jag i hans famn med hans armar om mig och jag kunde känna trygghet.

Jag besvarade kramen. Efter ett tag när vi lutade oss ifrån varandra, men stod fortfarande i varandras armar. "Det är inget" sa han tillslut. Han såg ut att vilja säga något mer. "Mitt ex Selena är här." Sa han efter ett tag.

Vi stod tysta ett tag, fortfarande i varandras armar, jag kollade in i dom bruna ögonen och kände mig knäsvag. Varför hade han den påvärkan på mig helt plötsligt? Justin's ansikte var plötsligt väldigt nära mitt eget. Nästa sekund var hans läppar över mina. Jag besvarade kyssen ganska snabbt men inte för snabbt.

"Du fucking kysste honom Tilly! Tror du att vi någonsin kommer kunna gå tillbaka till det vi var innan du gick bakom min rygg och kysste en jävla kriminell person?!?!" allt skrik och alla slag jag fått var inte lätta att ta emot. Det gjorde ont i kroppen efter alla slag jag fått av honom. Jag grät. “Ja, om du slutar slå mig så kan vi kanske men det är bara om du slutar tvinga mig och slå mig hela jävla tiden!” skrek jag rätt upp i ansiktet på honom, men jag var sårad och hela jag gjorde ont -till och med hjärtat-. Jag kollade på honom men han såg bara irriterad ut. “Det var inte meningen att kyssa honom det bara hände okej!?” jag kände ett slag mot ansiktet och sekunden efter ett slag mot magen. Jag klarade inte av det här mer. Jag var rädd, rädd för vad han skulle göra mot mig härnäst. Jag stängde ögonen och snyftade till. “Gå, Matt” sa jag och försökte låta så lugn som möjligt. Men min röst sprack när jag skulle säga det sista. “Snälla låt mig vara.. Bara.. Bara gå..” jag kunde inte säga något mer, jag hade inte orken.

Efter ett tag suckade han och gick förbi mig mot ytterdörren. Jag hörde hur den öppnades och stängdes bakom mig och jag föll ner på golvet med rödsprängda ögon och tårarna rann ner för mina kinder ännu en gång.

Jag satt på mitt rum och jag har suttit här i snart tre timmar med låst dörr. Jag har gråtit mer än vad jag gjorde när mamma och pappa dog. Jag älskade Matt men det betyder inte att jag inte gillar Justin på det sättet för tro mig det gör jag men jag tror knappast att han känner på samma sätt för mig. “Tilly, kan du komma ut därifrån vi ska äta” ropade Jake från andra sidan rummet. Jag svarade honom inte.Jag kunde inte få ut orden jag ville säga, så jag höll tyst istället “Tilly, kan du släppa in mig?” frågade han efter ett tag, jag kollade tomt på dörren ett tag innan jag svarade “Jake gå! Jag vill vara ensam ett tag” jag hörde hur han suckade på andra sidan dörren, jag hörde hur det rasslade till i låset på dörren.

Plötsligt slogs dörren upp av Jake och jag suckade. Måste han vara så överbeskyddande? “Vad tusan har hänt? Varför är du helt blå slagen?” han lät orolig men jag brydde mig inte om honom jag vände endast blicken mot fönstret och kollade på bilarna som körde förbi utanför.