Hela dagen har varit skum. Eller inte under första lektionen men efter det. Tilly betedde sig väldigt konstigt hon pratade knappt med mig, hon kollade knappt på mig. Något måste ha hänt henne. Och dessutom så var hon bara med dom sista fem minuterna på engelska lektionen. Allt verkade skumt just nu. Jag gick in i det stora huset mitt ute i ingenstans. Mitt hus alltså. När jag kom in i vardagsrummet såg jag personen jag inte sett på 120  år eller något. Min bror. Han stod vid fönstret med ett glas i ena handen. “Vad fick dig att komma tillbaka?” frågade jag så att han skulle märka mig. Jason vände sig om och såg på mig. “Lillebror, det är mycket som händer här i världen som du aldrig kommer få reda på” sa han och flinade mot mig. Jag höjde på ena ögonbrynet “Jaså” sa jag och kollade på honom. Han nickade “Som vaddå?” frågade jag fortfarande med höjda ögonbryn. Jason himlade med ögonen och gick därifrån.

En timme senare stod jag utanför Tilly’s hus. Jag behövde berätta för henne. Sanningen. Jag knackade på dörren. Jag ångrade mig och tänkte precis gå därifrån när dörren öppnades. “Hej, letar du efter Jake?” frågade kvinnan som öppnade dörren. “Ehm jag letar faktiskt efter Tilly” sa jag ock klistrade på ett leende på läpparna. “Tilly!” ropade kvinnan och nerför trappan kom Tilly i ren panik “Ja, Jenna vad är det?” frågade hon och mötte sen min blick. “Ehm jag ska fortsätta med maten i köket” sa kvinnan -som tydligen hette Jenna- Tilly log mot henne. Sen kollade hon tillbaka på mig när Jenna försvunnit ut i köket. “Så varför kom du hit?” frågade hon sen. Ja varför kom jag hit egentligen? “Ehm jag tänkte att vi kunde lära känna varandra bättre." “Mhm kanske det” sa hon och log mot mig. Jag log ett stelt leende tillbaka.

“Kom in” sa hon efter att vi stått och kollat på varandra ett tag. Jag nickade och gick in genom dörren. Jag tog av mig skorna och vi gick sen upp till hennes rum. “Snyggt rum” sa jag sen med ett leende. Jag önskar jag kunde glömma allt som hände för ett halvår sen. Men det gick inte och jag kunde inte. Det fanns alltid hos mig och kommer alltid finnas kvar. Det var mitt fel att hennes föräldrar dog. Jag kunde ha gjort något istället för att försöka få liv i Tilly. Jag kunde ha försökt få liv i henne... “Så bor du här ensam?” frågade hon och kollade på mig lite försiktigt.

“Ehm jag gjorde det, men tydligen har min bror bestämt sig för att komma tillbaka hit till Stratford, och tydligen stannar han längre än planerat" Tilly nickade och kollade ner på sina händer. Hon var så otroligt vacker. Innan jag hunnit tänka pressade jag mina läppar mot hennes i en någorlunda hård och desperat kyss. Men Tilly visade inget tecken på att hon ville knuffa bort mig. Hon la istället hennes händer runt min nacke.

Plötsligt slogs dörren upp. Tilly hoppade skrämt ifrån migoch vi båda andades häftigt. "Tilly kan jag få prata med dig nere i köket?" frågade Jenna -kvinnan som öppnade dörren- Tilly nickade och vände sig sen mot mig. "Vänta här. Jag kommer snart tillbaka" hon log mot mig och försvann sen ut genom dörren efter Jenna.

Tilly's perspektiv

Jag log mot Justin och gick sen ut genom dörren efter Jenna. Vi kom ner till köket och moster Jenna började prata.

"Tilly! Du är 16 år snart 17 och du är för ung! Du kan inte gå runt och ha sex med alla killar du ser!" jag kollade förvånat på min moster "Ursäkta? Men det är Jake som går runt och har sex med alla tjejer han ser inte tvärt om!" sa jag och hon höjde ögonbrynen "Jaså inte var inte du och den där främlingen däruppe på väg att ha det?" frågade Jenna och jag kollade ännu en gång chockat på henne. Jag kan inte fatta att hon trodde det. "Jenna du har missförstått allt Justin och jag är bara vänner! Inget annat! Och jag vill ha det så för jag vill inte vara i ett förhållande just nu!" Och med dom orden lämnade jag Jenna kvar i köket ensam. "Förlåt Justin men Jenna behövde hjälp med att sköra lök" sa jag och hoppades på att han skulle tro mig -vilket han gjorde- innan. Jag gick upp till Justin igen såg jag att hon höll på att skära lök så det blev en bra lögn. Typ. Sen slogs dörren upp igen och in kom Jake. "Jenna undrade om jag kunde fråga Justin om han ville äta här." Sa han och väntade otåligt på ett svar. "Ja det skulle jag gärna göra men jag måste hem och se till så att min bror inte har sönder något. En annan gång kanske" sa han och log mot Jake som bara suckade och gic ut genom dörren "Så vad heter din bror?" frågade jag med ett leende "Jason" sa han och jag tappade nästan andan.

"Ehm okej... Jag måste nog gå nu" sa han och reste sig upp från sängen. Jag nickade och följde hans exempel och reste mig upp jag med. Vi gick ner till ytterdörren.

"Hejdå Tilly" sa han och kysste min kind lätt.

"Hejdå Justin ses i skolan imorgon" han nickade och gick ner till gatan. Jag stängde dörren och gick ut i köket. Jenna stod och gjorde mat -hamburgare- jag drog in den välkända doften och kollade på när stekte och skar grönsaker samtidigt.

Jag vaknade nästa dag av det irriterande ljudet som tillhörde väckarklockan.

Jag klev ur bilen tillsammans med Caroline och Nelly. “Är du säker på att du vill gå till skolan idag, Tilly?” frågade Nelly för typ tusande gången. Det börjar bli lite irriterande “Ja jag är säker!” jag var fast besluten med att gå till skolan idag. Det har gått ett halvår och någon gång måste jag komma över mina föräldrar! Jake däremot påstår att han har kommit över våra föräldrars död. Men jag och moster Jenna tror annat! Han har börjat göra korkade grejer. Och han kan inte fortsätta så. “Säkert?” frågade Caroline och jag nickade som svar. Jag tog ett djupt andetag och öppnade sen dörrarna till skolan. Allas blickar föll på mig. Jag har aldrig gillat att ha folks uppmärksamhet på mig. Men det är antagligen för att Jake knarkar. Han har det nog jobbigast. Och det är inte så lätt när alla vet att det är mitt fel. Eller jag kan ju inte hjälpa att jag kunde bli räddad på något konstigt sätt, men det är väl ändå inte mitt fel. Eller? “TIilly!” jag kollade på Caroline som ruskade om min arm lite lätt och när hon fått min uppmärksamhet helt pekade hon på Jake som står och pratar med en sistaårs elev. Josefine. Hon är ganska korkad men det är inget fel på henne så. jag hatar henne inte elller något och dessutom är det min kompis -och ex- Josef’s syster. Ja ni fattar poängen. tror jag. Men ändå . Jag gick med snabba arga steg fram till Jake. Jag harklade mig när jag stod bakom honom. “Kan jag få prata lite med min bror lite? Han kommer strax tillbaka” sa jag och hon nickade. Jag drog med Jake i armen några meter bort släppte jag hans arm och slog till honom i huvudet. “Hur jävla dum får du vara? Vi skickar dig snart till internat skola om du inte skärper dig! Vi hatar att se dig så här! Kan du inte bara gå vidare som en normal människa?” skrek jag på honom och vi fick några blickar på oss. “Nej Tilly jag kan inte gå vidare när jag vet att den som orsakade deras död bor under samma tak som mig! Alla tar inte saker så bra som dig Tilly kan du inte förstå det någon gång?” skrek han tillbaka på mig. Jag kände hur ännu fler blickar blickar brände mot min rygg..

“Okej , fine. Jag orsakade mammas och pappas död men jag ville aldrig att dom skulle dö! Jag mådde dålig t och ville hem!” skrek jag i ansiktet på honom. Jag vände mig sen om och gick fram till Josefine. “He is all yours” sa jag och gick sen till mitt skåp.  Jag kunde känna folks förvirrade blickar i ryggen på mig men la ingen som helst vikt på det. Jag öppnade skåpet och tog ut böckerna till den första lektionen. Men jag hann inte långt innan mitt namn ropades ut i högtalaren. Jag suckade och gick till rektorns kontor.

“Så ni kan gå nu!” sa rektorn och vi ställde oss upp och gick ut. Rektorn tyckte inte det var rättvist att Jake sa att det var mitt fel att våra föräldrar dog. Egentligen tyckte nog alla det eftersom att om ingen räddade mig så hade jag också varit död och då hade ju alla fortfarande tyckt att det var mitt fel då jag ville bli hämtad en sen svart kall kväll. Men i alla fall så började hon sen prata om Jake’s betyg för om han inte fick upp betygen till minst ett VG+. Så typiskt rektorer. Jag suckade och gick till min nästa lektion som bar matte. Jag hatar matte. Det är så tråkigt. “Ursäkta?” sa någon och petade mig på axeln. Jag kollade back på personen, som var en kille, och tyckte jag kände igen honom. Men jag vet inte från vart. Jag hummade och kolade på honom med ett leende. “Vart ligger mattesalen?” frågade han, jag log och sa; “Ehm jag ska också ha matte så du kan följa med mig” han log tacksamt och följde med mig till matten. Vi gick in och satte oss längst bak i klassrummet. “Jag heter Tilly förresten” sa jag och sträckte fram handen mot honom. “Justin… Bieber” sa han och kollade sen på läraren som kom in i rummet. Jag drog chockat tillbaka handen. Men ignorerade det den. Varför skakade han inte min hand? Brukar man inte göra det? Eller har jag levt för mycket på mitt rum utan att riktigt veta vad som händer? Jag skakade på huvudet och fokuserade på matte lektionen som hade börjat. Jag räknade tal tills lektionen var slut. “Trevligt att träffa dig Tilly” sa Justin och log innan han gick sin väg när vi kommit ut från klassrummet. Jag log och gick vidare till mitt skåp. Jag la in matteböckerna och tog ut engelska böckerna. Jag gick till klassrummet jag hade engelska i och satte mig längst bak i klassrummet -som vanligt- och väntade på att Nelly eller Caroline skulle komma in i klassrummet. Men ingen av dom kom in i klassrummet när lektionen började. Telefonen i min ficka vibrerade. Hag tog upp den under bänken och läste meddelandet från Caroline.

Från: Carro<3:*

"Nelly sitter inne på toaletten och gråter kom fort!<3"

När jag kollade upp från telefonen insåg jag att Justin satt på stolen bredvid mig. Han log mot mig och jag log snabbt tillbaka innan jag reste mig upp och allas blickar vändes mot mig. "Miss sätt dig ner igen lektionen börjar nu" sa våran engelska lärare jag inte visste namnet på. "Ehm men jag måste gå till damernas och pudra näsan" sa jag och pratade så snällt som möjligt för att han skulle låta mig gådrulle klassrummet. "Aa okej då men skynda dig" jag nickade och småsprang ut ur klassrummet och mot toaletterna. Jag gick in på tjejernas och hörde snyftande från ena båset. Inte långt efter såg jag Caroline stå utanför. "Nelly?" sa jag när jag kommit fram till båset. "Ja?" svarade hon och snörrvlade. "Vad har hänt?" jag hörde att det rassla till i låset och sen öppnades dörren. Ut kom Nelly med röd sprängda ögon. Hon tog ett djupt andetag och tog sen bort halsduken från halsen. När jag tänker efter så hade hon inte den imorse. Hon vred på huvudet och mina ögon blev stora som bowlinklot när jag såg bitmärket på hennes hals. "Vem gjorde det där?" tog jag mod till mig att fråga. "Det var den där nya killen, Jason tror jag att han hette" jag tänkte efter ett tag... "Sa han sitt efternamn?" frågade jag sen. "Bieber"

Har egentligen inet att säga.... Kommentera! Och desto mer ni kommenterar desto kortare tid tar det för kapitlet!