24 december 2012 - Tilly's perspektiv

Jag vaknade tidigt denna morgon. Inte för att jag typ alltid gjorde det men det var mycket som skulle hända idag. Det var julafton och det skulle städas i hela huset. Pepparkakor skulle bakas och grannen skulle kläs, kalkonen skulle in i ugnen och knäcken skulle fixas. Och annat mycket mer! Hela släkten skulle komma imorgon då det var vår tur att ha hela släkten här. Det var inget stort enligt mig men tydligen så tyckte släkten att det var det. Men utan mamma och pappa så vet jag inte om det var någon ide att fira jul. Det var alltid grejer jag och mamma gjorde dagen innan. Som att gå ut på stan och fika. Prata om saker vi inte gjorde annars. När mamma och pappa dog var det som att förlora min bästa vän. För det gjorde jag ju. Mamma var min bästa vän och jag älskade henne. Hon var den ända som förstod mig. I för sig så förstod ju Nelly och Caroline mig också men det var inte samma sak. Att va älskad av vänner var en sak len att va älskad av sin mamma var något man inte ska förstöra tycker jag! Och min mamma betydde/betyder väldigt mycket för mig.

Någon knackade på dörren och drog mig ut mina tankar. I dörröppningen stod Jenna och sa att jag behövde komma ner och hjälpa till med att städa huset. Varenda vrå skulle vara ren, det var ju inte varje dag släkten skulle komma och fira jul med dig och din bror. Jag ställde mig trött upp ur sängen och gick efter Jenna ner till bottenvåningen. Vi planerade vem som skulle göra vad. Jag skulle städa hela övervåningen och Jenna hela undervåningen. Sen skulle vi baka pepparkakor och knäck, ställa in kalkonen i ugnen och sen städa källaren och köpa grann.

25 december 2012

Jag la på ett lager rött läppstift på mina läppar innan jag kollade mig nöjt i spegeln. Den röda klänningen satt på min kropp och jag hade lockat håret och lagt det över min högra axel. Jag satte i fötterna i dom svarta klackskorna och gick ut ur mitt rum och ner till Jenna och Jake. När jag kom ut i köket kollade dom upp på mig med stora leenden på deras läppar. Jag log lyckligt tillbaka. Jag kunde inte vara lyckligare än så här. Visst det var inte länge sen mina föräldrar dog men det skulle skulle inte få mig på dåligt humör på julafton. Jag hade världens bästa släkt och världens bästa vänner. “Tilly och Jake kan ni gå och hämta två stolar till? Mormor och morfars två kompisar kommer också. Och kan ni duka till dom också?” jag skrattade åt henne. Hon var stressad. Det var jag också i för sig. Men Jenna försökte låta lugn och sansad och som en riktig förälder. “Visst Jenna, kommer snart” sa Jake och kysste hennes kind. “Och vad flinar du åt då? Bad inte jag dig att göra något?” sa hon kollade på mig med en menande blick. “Ja, jag ska. Men Jenna gå upp och byt om nu så fixar vi resten innan dom kommer” Jenna nickade och gick upp till sitt rum för att fixa sig. Jag log och gick fram till tallriks skåpet och tog fram tre tallrikar och ställde fram dom på det långa bordet vi hade ställt fram i vardagsrummet. Men mer hann jag inte när det ringde på dörren och jag sprang och öppnade. Utanför stod ingen mindre än mormor, morfar, farmor, farfar, Morbror Patrick och Farbror David. Där stod också mina fem kusiner Adam, Erik, Thomas, Karl och Vanessa. “Hej, kom in! Välkommna” jag hälsade på alla och sen när jag kollade tillbaka på dörrhållet för att se Vanessa stå där och försökte vara osynlig. Jag gick fram till henne och krama henne. Jag och Vanessa hade pratat i telefon för inte så länge sen och då berättade hon att hennes kille hade dumpat henne. “Tänk inte på det gumman, du förtjänar någon mycket bättre än honom, idag ska vi ha kul du och jag och resten av släkten okej?” viskade jag i hennes öra och jag kände hur hon nicka till svar. Jag drog mig ifrån och log mot henne och fick hennes fina leende tillbaka. “Ey, Vanessa min favorit tjej!” kom Jake skrikandes. Vanessa skrattade åt honom och jag bara himlade med ögonen åt honom. Så typiskt honom, tänkte jag. Han skulle alltid överdriva när det kom till Vanessa. Hon var den yngsta i släkten just nu men snart ska min Farbror David’s flickvän ha barn. Men hon var inte med idag det var inte min moster Lily heller. Jenna kom ner för trapporna med ett leende på läpparna när hon fick se sin pappa som precis blivit frisk. Jag kramade om Farbror David lite snabbt. “Gud vad stor du blivit gumman” sa en röst bakom mig, jag vände mig om och fick se Adam, min äldsta kusin, kolla på mig. Jag log mot honom. Adam var 25 år -och var då äldst som jag sa- sen så var Thomas 23, Erik var 21, Karl var 19 och Vanessa var 16.