Vi hade nu ätit middag och satt och kollade på tv när Erik sa; “Jag har karaoke settet med mig” alla jublade och han kopplade in det till xboxet vi hade. “Vi börjar” sa jag och syftade på mig och Vanessa. Erik gav mig och sin syster varsin mick och vi ställde oss bredvid varandra vända mot publiken med TV:en bakom oss. Vi skulle göra som varje jul och låta publiken välja låt. “Så, nu får ni vända er om” låten började nästan och jag började sjunga.

“Look out my window I can see the sun shine

Up in my bedroom I can see myself crying

And my pillow is a swimming pool

I just don't understand why you did what you did

Yeah

My girls told me that I should watch out for you

I can't help it, I've fallen so dumb for you

But silly me I keep thinking I could make you fall in love

Tie you down to the ground, don't know what I'm thinking of

(Maybe it's just me)

Got these clouds above my head and it won't stop raining

(Maybe it's just me)

I just can't understand why you left and I'm waiting

I don't wanna be a hostage anymore

I don't wanna be a daydream no more

I'm picking up, up

Picking up the pieces now

Baby I'm a show you how you've been erased so…”

Sen började Vanessa sjunga.

“So when the radio plays our favourite song

Ain't no reminiscing baby I'm about to turn it off

And when I see your name on the telephone

Boy you must be crazy if you think that I am playing along

Cause I had you and you had me

I played the fool but now I see

It's better to erase you, erase you, erase you

Erase you, erase you, erase you

Oooh

Look in the mirror, finally recognize myself

Problem is I can't see me with somebody else

Keep having thoughts about you

But knowing you ain't gonna change [?]

Oooh

My friends tell me that I gotta start moving on

I know that their right but why does it feel so wrong?

When everything was jaded from the very start

I'm lying here trying to erase you from my broken heart

Oh oh”

Och sen så sjöng vi tillsammans.

“(Maybe it's just me)

Got these clouds above my head and it won't stop raining

No

(Maybe it's just me)

Now it's over and done and I'm through with all the waiting

I don't wanna be a hostage anymore

I don't wanna be a daydream no more

I'm picking up, up

Picking up the pieces now

Baby I'm a show you how you've been erased so...

So when the radio plays our favourite song

Ain't no reminiscing baby I'm about to turn it off

And when I see your name on the telephone

Boy you must be crazy if you think that I am playing along

Cause I had you and you had me

I played the fool but now I see

It's better to erase you, erase you, erase you

Erase you, erase you, erase you

How I tried and tried, to give and give

I keep on lying to myself

And I cried and cried through the lonely lies

Ain't no medicine or medical help

So I forgive you, it's time to forget you

I'm a stitch up my scars, stop the bleeding right here, right now

Get you outta my memory, get rid of the misery

I gotta erase you somehow

So when the radio plays our favourite song

Ain't no reminiscing baby I'm about to turn it off

And when I see your name on the telephone

Boy you must be crazy if you think that I am playing along

Cause I had you and you had me

I played the fool but now I see

It's better to erase you, erase you, erase you

Erase you, erase you, erase you

Erase you...

It's better to erase you, erase you

It's better to erase you, erase you, erase you”

Alla applåderade när vi tagit sista tonen. Vi bugade och hade stora leenden på läpparna. Men mitt leende försvann när jag såg någon annan som inte skulle vara här, någon som jag inte ville ha i detta hus. “Vem ska sjunga näst?” frågade Erik och kollade frågande på alla som var i rummet. “Jag och Justin” utbrast Jake och jag kollade frågande på honom.

Hade han just sagt att han och Justin skulle sjunga. Fort som ögat var jag där och protesterade som vanligt. “Nej du och Justin ska inte sjunga någonting! Justin ska ut ur detta hus nu!” skrek jag, jag var så arg, jag hade bett Justin att ge mig space att jag inte ville vara hans vän. “Nej, du måste inse att du skadar Justin! Du skadar alla i din närhet. Du måste förstå att du inte kan stötta bort alla som gillar och älskar dig!” skrek Jake och jag gav honom en tom blick innan jag sprang uppför trappan och in i mitt rum. Jag slängde mig på sängen och borrade in huvudet i kudden och började gråta. Jag vet att jag var hur töntig som helst som grät över något som min lillebror sagt till mig. Men jag kunde inte hjälpa det. Allt han sa stämde, jag stötte bort alla som ville hjälpa mig och jag skadade Justin så sjukt mycket. Men vad skulle jag göra. Jag ville inte ha pojkvän och det var just så jag såg honom när han kollade på mig och log mot mig. Jag klarade inte av att kolla in i hans hasselbruna ögon. Dom var så underbara och fick mig knäsvag. “Hej Tilly” jag kollade upp på Vanessa som gick emot sängen. “Du, var det snubben som du pratade om förut? Som du gillar?” jag nickade och drog upp benen mot bröstet och satte hackan på min knän. Hon drog ena handen upp och ner över min rygg i en tröstande gest. “Tilly, jag tycker du borde prata med honom. Han har ju trots allt inte gjort dig något ont. Försök fixa det! Justin låter jättesnäll och han ser ut att vara en sådan person som inte vill göra någon illa…”

Justin’s perspektiv

 Jag och alla andra i rummet kollade chockat mot trappan som Tilly precis sprungit upp för. “Jag pratar med henne” sa tjejen som Jake sagt hette Vanessa. Hon var rätt söt och säkert jättesnäll om hon inte var som dom där jättedryga tjejerna som är populärast i skolan och har typ på sig fem lager smink. “Gå du med” sa Jake och kollade på mig, jag nickade och gick uppför trappan. När jag kom fram till dörren hörde jag Vanessa prata med Tilly “Tilly, jag tycker du borde prata med honom. Han har ju trots allt inte gjort dig något ont. Försök fixa det! Justin låter jättesnäll och han ser ut att vara en sådan person som inte vill göra någon illa. Men om inte du vill ha honom kan jag ta honom det är inget problem för mig.” jag log, men knackade sen på dörren. Bådas blickar drogs mot mig. “Ehm kan jag få prata med Tilly en liten stund ensam..?” sa jag lite tveksamt men Vanessa nickade och var påväg ut i rummet när Tilly stoppade henne. “Vanessa” sa hon och Vanessa vände sig om och kollade på sin kusin. “Tack, du är världens bästa kusin och jag älskar dig!”

“I love you too babe!”

24 december 2012 - Tilly's perspektiv

Jag vaknade tidigt denna morgon. Inte för att jag typ alltid gjorde det men det var mycket som skulle hända idag. Det var julafton och det skulle städas i hela huset. Pepparkakor skulle bakas och grannen skulle kläs, kalkonen skulle in i ugnen och knäcken skulle fixas. Och annat mycket mer! Hela släkten skulle komma imorgon då det var vår tur att ha hela släkten här. Det var inget stort enligt mig men tydligen så tyckte släkten att det var det. Men utan mamma och pappa så vet jag inte om det var någon ide att fira jul. Det var alltid grejer jag och mamma gjorde dagen innan. Som att gå ut på stan och fika. Prata om saker vi inte gjorde annars. När mamma och pappa dog var det som att förlora min bästa vän. För det gjorde jag ju. Mamma var min bästa vän och jag älskade henne. Hon var den ända som förstod mig. I för sig så förstod ju Nelly och Caroline mig också men det var inte samma sak. Att va älskad av vänner var en sak len att va älskad av sin mamma var något man inte ska förstöra tycker jag! Och min mamma betydde/betyder väldigt mycket för mig.

Någon knackade på dörren och drog mig ut mina tankar. I dörröppningen stod Jenna och sa att jag behövde komma ner och hjälpa till med att städa huset. Varenda vrå skulle vara ren, det var ju inte varje dag släkten skulle komma och fira jul med dig och din bror. Jag ställde mig trött upp ur sängen och gick efter Jenna ner till bottenvåningen. Vi planerade vem som skulle göra vad. Jag skulle städa hela övervåningen och Jenna hela undervåningen. Sen skulle vi baka pepparkakor och knäck, ställa in kalkonen i ugnen och sen städa källaren och köpa grann.

25 december 2012

Jag la på ett lager rött läppstift på mina läppar innan jag kollade mig nöjt i spegeln. Den röda klänningen satt på min kropp och jag hade lockat håret och lagt det över min högra axel. Jag satte i fötterna i dom svarta klackskorna och gick ut ur mitt rum och ner till Jenna och Jake. När jag kom ut i köket kollade dom upp på mig med stora leenden på deras läppar. Jag log lyckligt tillbaka. Jag kunde inte vara lyckligare än så här. Visst det var inte länge sen mina föräldrar dog men det skulle skulle inte få mig på dåligt humör på julafton. Jag hade världens bästa släkt och världens bästa vänner. “Tilly och Jake kan ni gå och hämta två stolar till? Mormor och morfars två kompisar kommer också. Och kan ni duka till dom också?” jag skrattade åt henne. Hon var stressad. Det var jag också i för sig. Men Jenna försökte låta lugn och sansad och som en riktig förälder. “Visst Jenna, kommer snart” sa Jake och kysste hennes kind. “Och vad flinar du åt då? Bad inte jag dig att göra något?” sa hon kollade på mig med en menande blick. “Ja, jag ska. Men Jenna gå upp och byt om nu så fixar vi resten innan dom kommer” Jenna nickade och gick upp till sitt rum för att fixa sig. Jag log och gick fram till tallriks skåpet och tog fram tre tallrikar och ställde fram dom på det långa bordet vi hade ställt fram i vardagsrummet. Men mer hann jag inte när det ringde på dörren och jag sprang och öppnade. Utanför stod ingen mindre än mormor, morfar, farmor, farfar, Morbror Patrick och Farbror David. Där stod också mina fem kusiner Adam, Erik, Thomas, Karl och Vanessa. “Hej, kom in! Välkommna” jag hälsade på alla och sen när jag kollade tillbaka på dörrhållet för att se Vanessa stå där och försökte vara osynlig. Jag gick fram till henne och krama henne. Jag och Vanessa hade pratat i telefon för inte så länge sen och då berättade hon att hennes kille hade dumpat henne. “Tänk inte på det gumman, du förtjänar någon mycket bättre än honom, idag ska vi ha kul du och jag och resten av släkten okej?” viskade jag i hennes öra och jag kände hur hon nicka till svar. Jag drog mig ifrån och log mot henne och fick hennes fina leende tillbaka. “Ey, Vanessa min favorit tjej!” kom Jake skrikandes. Vanessa skrattade åt honom och jag bara himlade med ögonen åt honom. Så typiskt honom, tänkte jag. Han skulle alltid överdriva när det kom till Vanessa. Hon var den yngsta i släkten just nu men snart ska min Farbror David’s flickvän ha barn. Men hon var inte med idag det var inte min moster Lily heller. Jenna kom ner för trapporna med ett leende på läpparna när hon fick se sin pappa som precis blivit frisk. Jag kramade om Farbror David lite snabbt. “Gud vad stor du blivit gumman” sa en röst bakom mig, jag vände mig om och fick se Adam, min äldsta kusin, kolla på mig. Jag log mot honom. Adam var 25 år -och var då äldst som jag sa- sen så var Thomas 23, Erik var 21, Karl var 19 och Vanessa var 16.