Jag hoppade in i bilen och skulle åka iväg till samma plats som 6 varulvar dött för 1200 år sen. Enligt historien, själv tror jag inte på att 2 vampyrer dödade 6 varulvar. Det är omöjligt. Alla vet att varulvar är starkare än vampyrer. Jag kom fram till skolans parkering och stängde av motorn. Jag skyndade in i skogen och bort mot det nedbrunna gamla huset. När jag kom till såg jag min mörkhåriga vän sitta på en trasig bänk. Jag gick fram till henne och satte mig ner bredvid henne. "Inget av historien är sant, vampyrerna dödade inte alla varulvarna, dom dödade bara en, dottern till familjen Wilder, Nelly hette hon. Precis som jag. Allt började med att familjen satt hemma, gjorde inget speciellt, sen kom dom, vampyrerna, dom tig Nelly som ett hot mot dom, varulvarna gjorde allt dom kunde för att få tillbaka henne men dom var borta fortare än vinden. Det sägs att det var en i Bieber-släkten som tog henne, men det var sant. En släkting till Bieber, han lever inte idag, han dog för bara några år sen i Kalifornien. Men nu till saken jag ville berätta...." Mer hann hon inte innan jag avbröt henne. "Du är en varulv eller hur?" Hon nickade och jag kollade sorgset framför mig. Hon var en varulv. Varför hade hon inte sagt något?  Jag trodde vi var bästa vänner. Allt var helt förvirrande, hela mitt liv var förvirrande! Jag ställde mig upp långsamt och gick långsamt därifrån, såklart så märkte hon det för hon kollade snabbt upp på mig. Jag frös till is, hennes ögon var inte längre som dom brukar. Dom var mer blåa. Till och med jag visste att Nelly hade bruna ögon. Tänk om hon skulle förvandlas till en varulv här och nu. Jag var rädd det kunde jag inte förneka! "Nelly, det är något fel med dina..." Mer hann jag inte förrän hon helt plötsligt var en jättelik hund eller kanske en varulv? Jag visste inte vad hon var men jag var för chockad och rädd, jag sprang min väg, jag sprang mot bilen samtidigt som jag försökte ta upp mina bilnycklar ur fickan. Jag fibblade med dom och tillslut satt jag i bilen.

Jag var lättad. 

Jag kollade tomt på Justin som närmade sig sängen långsamt. Han log mot mig, jag log stelt tillbaka. “Eh du asså jag vet att du sa att du inte ville ha något med mig att göra, men jag känner på mig att du vill att det ska bli något mer emellan oss, att du känner precis som jag. Och det finns en möjlighet att det kan bli något mellan oss.” Jag kollade bara på honom, chokad över vad han nyss sagt. Ville jag att det skulle vara något mer mellan oss? Såklart jag ville, men var jag redo för den stora förändringen som skulle hända? Den nya världen jag skulle behöva leva för att passa in i, hans annorlunda liv. Han och Jason levde på ett annorlunda sätt, dom var -enligt snokandet jag gjort- var dom läskiga kriminella varelser, med andra ord kriminella människor, jag var lite rädd för Bieber bröderna men mest för Jason, även fast jag aldrig riktigt pratat med honom, men Justin hade sagt att han var farlig.

“Tilly, jag älskar dig och har gjort det ända sen jag såg dig för första gången” han kollade mig rakt i ögonen när han pratade men nu kollade han ner i sitt knä, antagligen så skämdes han eller så ville han inte se mig i ögonen längre som om mitt svarvar farligt. Men jag var för chockad för att svara, jag visste inte vad jag skulle svara, om han ens väntade sig ett svar. Han kollade upp på mig, med sina snälla bruna ögon kollade han mig rakt in i mina. Jag kände hur jag smälte bara av att han kollade på mig. Han tog mina händer i sina, log och sa dom orden jag aldrig trott han skulle säga! “Tilly, jag vill att du ska bli min föralltid! Snälla bli min flickvän Tilly” jag var chockad över det han just sagt, jag visste inte vad jag skulle svara. Den stora frågan var ju; skulle jag klara av det? Såklart jag skulle, jag älskar ju honom så mycket. Jag funderade en stund på om jag verkligen ville detta. Tillslut hade jag ett svar som jag precis tänkte säga när dörren öppnades.

Tilly öppnade munnen precis när dörren öppnades, men jag kunde inte se vem det var då Tilly hoppade på mig och kysste mig hungrigt. Jag besvarade kyssen men drog mig snabbt ifrån när personen vid dörren harklade sig. Vi kollade upp på Adam som stod i dörröppningen med ett skräckslaget ansikte, varför visste jag inte. “Tilly, morfar fick en hjärtattack….”