Det har gått två dagar och jag har inte sett skymten av Justin sen den där kvällen för två dagar sen.... Det var väldigt skumt. Jag kollade runt i korridoren efter honom. Men jag såg inte skymten av honom. Vilket är -fortfarande- väldigt skumt. Jag gick igenom korridoren och bort till klassrummet vi hade matte i. Jag gick in genom dörren och kollade runt i klassrummet. Tillslut landade min blick på killen som ignorerat mig i två dagar. Jag gick fram till bordet framför honom utan att ge honom en ända blick. Jag satte mig ner och väntade på att läraren skulle komma in genom klassrummet, jag hörde hur en stol drogs ut men la ingen vikt på det. Tillslut satte sig någon bredvid mig. Jag vände blicken mot personen och såg till min fruktan att de var Justin som hade satt sig där. Han vände blicken mot mig och öppnade munnen för att säga något men jag avbröt honom. "Var har du varit dom senaste två dagarna?" Frågade jag och kollade på honom med höjda ögonbryn. "Jag... Ehm jag...." Jag skakade på huvudet. "Whatever" jag vände min blick mot läraren som precis kommit in i klassrummet. Och nu började den hemska lektionen.

Justin's perspektiv

Jag satt och kollade på Tilly hela lektionen, det hade ringt ut för 5 minuter sedan och just nu började franskan men jag brydde mig inte direkt. Jag gick knappt på lektionerna längre. Men det var inte pågrund av att jag blev uttråkad och inte orkade med skolan utan för att jag blir väldigt lätt blodtörstig -om det ens låter vettigt-. Det var väldigt svårt att hålla sig i skinnet när det är mycket personer omkring. 

Om ni förstår vad jag menar. Det gick inte att undvika blod ibland eller näst intill aldrig. Men detta kanske inte låter vettigt men det gör det för mig bara för att jag är en vampyr och ja det är komplicerat.

Jag borde egentligen berätta för Tilly vad som pågår men då hade jag varit tvungen att berätta hela sanningen om allt, hela historien om vampyrgrejen och jag kunde inte berätta för någon om det. Jag kanske inte berättar för Tilly, någonsin. Men det är för hennes bästa. Jag behövde skydda henne på alla sätt, och det blir lättare om hon inte vet.Men i alla fall så gick jag in i franska salen. Jag gick och satte mig längst bak i klassrummet. Under franska lektionen hade jag mina tankar på tjejen som gjorde mitt liv fantastiskt -Tilly-, tjejen som jag egentligen borde se som vän. Men det var det sista jag ville. Det ringde ut och det var dags för lunch. Jag gick mot mitt skåp där killarna stod, Chaz och Ryan. "Äntligen kommer du jag är utsvulten!" utbrast Chaz när jag öppnade skåpet och slängde in mina böcker innan jag stängde skåpet igen. Jag började gå med dom bort mot matsalen. Chaz och Ryan visste vad jag var men dom var mina bästa vännner så det är klart att jag berättade för dom, dom hjälpte mig -ja typ...- Dom hjälpte mig med att hitta ett offer. Nästa person som jag skulle få drick blod av. Men ibland kan jag faktiskt tycka synd om dom personer som dör på grund av mig. "Men vad sägs som hon?" sa Ryan och pekade på en tjej vid ett bord längre bort. Jag vände långsamt blicken mot tjejen han pekade på… Allting tog stop inom mig. Han pekade på Tilly.