Different Types Of Humans -2-

 
Justin’s perspektiv

Hela dagen har varit skum. Eller inte under första lektionen men efter det. Tilly betedde sig väldigt konstigt hon pratade knappt med mig, hon kollade knappt på mig. Något måste ha hänt henne. Och dessutom så var hon bara med dom sista fem minuterna på engelska lektionen. Allt verkade skumt just nu. Jag gick in i det stora huset mitt ute i ingenstans. Mitt hus alltså. När jag kom in i vardagsrummet såg jag personen jag inte sett på 120  år eller något. Min bror. Han stod vid fönstret med ett glas i ena handen. “Vad fick dig att komma tillbaka?” frågade jag så att han skulle märka mig. Jason vände sig om och såg på mig. “Lillebror, det är mycket som händer här i världen som du aldrig kommer få reda på” sa han och flinade mot mig. Jag höjde på ena ögonbrynet “Jaså” sa jag och kollade på honom. Han nickade “Som vaddå?” frågade jag fortfarande med höjda ögonbryn. Jason himlade med ögonen och gick därifrån.

 

En timme senare stod jag utanför Tilly’s hus. Jag behövde berätta för henne. Sanningen. Jag knackade på dörren. Jag ångrade mig och tänkte precis gå därifrån när dörren öppnades. “Hej, letar du efter Jake?” frågade kvinnan som öppnade dörren. “Ehm jag letar faktiskt efter Tilly” sa jag ock klistrade på ett leende på läpparna. “Tilly!” ropade kvinnan och nerför trappan kom Tilly i ren panik “Ja, Jenna vad är det?” frågade hon och mötte sen min blick. “Ehm jag ska fortsätta med maten i köket” sa kvinnan -som tydligen hette Jenna- Tilly log mot henne. Sen kollade hon tillbaka på mig när Jenna försvunnit ut i köket. “Så varför kom du hit?” frågade hon sen. Ja varför kom jag hit egentligen? “Ehm jag tänkte att vi kunde lära känna varandra bättre." “Mhm kanske det” sa hon och log mot mig. Jag log ett stelt leende tillbaka.

 

“Kom in” sa hon efter att vi stått och kollat på varandra ett tag. Jag nickade och gick in genom dörren. Jag tog av mig skorna och vi gick sen upp till hennes rum. “Snyggt rum” sa jag sen med ett leende. Jag önskar jag kunde glömma allt som hände för ett halvår sen. Men det gick inte och jag kunde inte. Det fanns alltid hos mig och kommer alltid finnas kvar. Det var mitt fel att hennes föräldrar dog. Jag kunde ha gjort något istället för att försöka få liv i Tilly. Jag kunde ha försökt få liv i henne... “Så bor du här ensam?” frågade hon och kollade på mig lite försiktigt.

 

“Ehm jag gjorde det, men tydligen har min bror bestämt sig för att komma tillbaka hit till Stratford, och tydligen stannar han längre än planerat" Tilly nickade och kollade ner på sina händer. Hon var så otroligt vacker. Innan jag hunnit tänka pressade jag mina läppar mot hennes i en någorlunda hård och desperat kyss. Men Tilly visade inget tecken på att hon ville knuffa bort mig. Hon la istället hennes händer runt min nacke.

 

Plötsligt slogs dörren upp. Tilly hoppade skrämt ifrån migoch vi båda andades häftigt. "Tilly kan jag få prata med dig nere i köket?" frågade Jenna -kvinnan som öppnade dörren- Tilly nickade och vände sig sen mot mig. "Vänta här. Jag kommer snart tillbaka" hon log mot mig och försvann sen ut genom dörren efter Jenna.

 

Tilly's perspektiv

Jag log mot Justin och gick sen ut genom dörren efter Jenna. Vi kom ner till köket och moster Jenna började prata.

"Tilly! Du är 16 år snart 17 och du är för ung! Du kan inte gå runt och ha sex med alla killar du ser!" jag kollade förvånat på min moster "Ursäkta? Men det är Jake som går runt och har sex med alla tjejer han ser inte tvärt om!" sa jag och hon höjde ögonbrynen "Jaså inte var inte du och den där främlingen däruppe på väg att ha det?" frågade Jenna och jag kollade ännu en gång chockat på henne. Jag kan inte fatta att hon trodde det. "Jenna du har missförstått allt Justin och jag är bara vänner! Inget annat! Och jag vill ha det så för jag vill inte vara i ett förhållande just nu!" Och med dom orden lämnade jag Jenna kvar i köket ensam. "Förlåt Justin men Jenna behövde hjälp med att sköra lök" sa jag och hoppades på att han skulle tro mig -vilket han gjorde- innan. Jag gick upp till Justin igen såg jag att hon höll på att skära lök så det blev en bra lögn. Typ. Sen slogs dörren upp igen och in kom Jake. "Jenna undrade om jag kunde fråga Justin om han ville äta här." Sa han och väntade otåligt på ett svar. "Ja det skulle jag gärna göra men jag måste hem och se till så att min bror inte har sönder något. En annan gång kanske" sa han och log mot Jake som bara suckade och gic ut genom dörren "Så vad heter din bror?" frågade jag med ett leende "Jason" sa han och jag tappade nästan andan.

 

"Ehm okej... Jag måste nog gå nu" sa han och reste sig upp från sängen. Jag nickade och följde hans exempel och reste mig upp jag med. Vi gick ner till ytterdörren.

"Hejdå Tilly" sa han och kysste min kind lätt.

"Hejdå Justin ses i skolan imorgon" han nickade och gick ner till gatan. Jag stängde dörren och gick ut i köket. Jenna stod och gjorde mat -hamburgare- jag drog in den välkända doften och kollade på när stekte och skar grönsaker samtidigt.



Jag vaknade nästa dag av det irriterande ljudet som tillhörde väckarklockan.

Jag satte mig upp i sängen. Jag stängde av den och gick in i min WIC (walk in closet). Jag tog fram någa kläder som tydligen blev ett blott linne med volang, en svart skinnjacka och ett par mörka jeans. Jag lockade mitt långa bruna hår. Sen sminkade jag mig snabbt och sprang sedan ner till köket där Jenna satt och läste tidningen. “Godmorgon Jenna” sa jag och gick fram och ställde mig bakom hennes stol så jag kunde läsa vad som stod i tidningen.

Jag vet att det tagit typ en vecka men skolan började och äxor kom i vägen... (Nu blir Tilda stolt) och jag har faktiskt gjort dom! Men kapitel 3 är påbörjat och det är mer än en halv sida jag skrivit. Så ska vi säga tisdag för kapitel 3? Det tycker jag låter bra! ska skriva så mycket jag kan men har inte matte förrän på onsdag... Aja jag kan skriva på engelskan och sen på franska i både morgon och på tisdag... I know I'm a badass... Haha skojar... Men till viktigare saker... Vad tyckte ni om kapitlet? Bra? Dåligt? 
Vi ses!
Kommentera!!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

justinnovell.webblogg.se

Dagarna går och jag vet fortfarande inte hur jag blev räddad efter bilolyckan som hände för ett halvår sen. Mina föräldrar är borta, döda. Men ingen vet hur jag klarade mig. Jag lever nu med min moster och bror. Men när skolan börjar igen efter sommarlovet ser jag killen jag såg samma kväll som mina föräldrar dog. Killen jag helt plötsligt får känslor för. Allt jag hållit inne i månader, som känns som år, kommer ut. Different type of humans är en novell om kärlek, vänskap och hemlig

RSS 2.0