Tilly’s perspektiv

"...Och dig behöver jag prata med.." jag tog en paus innan jag fortsatte "Hur vågar du kyssa mig och sen inte ens prata med mig?" jag kände Caroline och Nelly's blickar på mig men jag brydde mig inte, killarnas blickar var med chockade. Chaz och Ryan -tror jag dom hette- kollade chockat på Justin medan Justin kollade chockat på mig. Jahapp lycka till Tilly. "Vad sa du att han gjorde?" Nästan skrek Nelly förtjust, jag himlade med ögonen åt henne innan jag svarade henne "Han kysste mig för två dagar sen" sa jag enkelt och återgick till min pasta "Det var inte meningen att jag skulle kyssa dig! Jag bara inte visste vad jag skulle göra!" Nu var det Justin som talade, jag vände blicken mot honom och kollade på honom med höjda ögonbryn. “Okej, så du kysste mig istället för att komma på något att säga? Så jävla patetiskt” jag vände sedan blicken mot matsalen för att kolla efter någon snygg kille. Jag hittade en och kollade tillbaka på Justin “Okej, så kolla hur patetiskt detta är” sa jag och reste mig upp och gick mot killen jag tror hette Matt. Jag petade honom lätt på axeln och han vände sig mot mig. Jag kände allas blickar på mig men jag brydde mig inte utan ställde mig på tå och tryckte mina läppar mot hans. Efter ett tag av att bara stått chockat la han händerna på mina höfter och kysste mig tillbaka. Va fan tänkte jag egentligen? Jag ignorerade mina tankar och fortsatte det som var i gång med Matt. Utan förvarning stoppade han in tungan i min mun, och då slog det mig att vi stod och hånglade mitt i matsalen. Jag drog mig ifrån och gick tillbaka till bordet där dom andra satt och stirrade på mig. Jag kollade frågande på dom medan jag satte mig på min plats. Killarna hade också slagit sig ner vid samma bord och alla stirrade fortfarande på mig "Va fan var det där? Är du helt sjuk eller" Sa tjejerna i kör, jag kollade frågande på dom "Vad menar du?" Frågade jag dumt även fast jag visste exakt vad det var hon pratade om. "Du vet exakt vad jag pratar om!" Sa hon irriterat men bag brydde mig inre direkt. "Nej inte direkt" sa jag för att låta ännu mer dum. "Seriöst Tilly man går inte och kysser folk man inte känner och speciellt inte i en matsal där alla elever tittar på!" Det var tyst i matsalen. Det märkte jag nu. Allas blickar var på mig. Jag tog min bricka och reste mig upp. Jag gick och lämnade maten innan jag gick ut ur matsalen. Det tjejerna inte visste var att Matt och jag faktiskt har varit ihop för några år sedan eller okej kanske ett år sedan. Men han var otrogen mot mig så jag gjorde slut. Men jag har typ fortfarande känslor för honom. Men det har inte med saken att göra. Jag gick mot mitt skåp och hämtade mina NO böcker, sen gick jag vidare till NO salen som inte låg så långt bort från mitt skåp. Egentligen orkade jag inte med dom tre sista lektionerna jag hade idag, jag ville bara åka hem och sova, kanske också gråta. Men jag var tvungen att vänta tills 16:10. Det var långt kvar tills dess. Jag gick in i klassrummet och satte mig på min vanliga plats längst bak i klassrummet. Jag var helt ensam i klassrummet i ungefär 10 minuter. Dörren öppnades och in kom Matt. Great! Jag mötte hans blick och log mot honom, han log tillbaka och jag drog blicken ifrån honom.

Skolklockan ringde och elever strömmade in genom dörren till klassrummet och sist in kom ms. Smith in. Jag tillbringade hela den lektionen med att sitta med tankarna åt ett annat håll. Även under spanskan och historia lektionen hade jag tankarna åt ett annat håll. Det var så typiskt mig att aldrig direkt lyssna på lektionerna men jag hade ändå A i alla ämnen. Ironiskt jag vet. Men jag gjorde alla läxor och fick A på alla prov så ja det är konstigt.

Jag rotade i väskan efter mina nycklar och hittade dom. Jag låste upp dörren och klev in. Jag stängde och låste dörren bakom mig och tog av mig skorna och hängde upp jackan. Jag gick upp på mitt rum och tog fram datorn som låg på skrivbordet och det gjorde även en lapp. Vänta låg inte min dator på golvet under sängen imorse? Skumt...

“Säg hej till din framtid

Jag kommer göra det till

Det har gått två dagar och jag har inte sett skymten av Justin sen den där kvällen för två dagar sen.... Det var väldigt skumt. Jag kollade runt i korridoren efter honom. Men jag såg inte skymten av honom. Vilket är -fortfarande- väldigt skumt. Jag gick igenom korridoren och bort till klassrummet vi hade matte i. Jag gick in genom dörren och kollade runt i klassrummet. Tillslut landade min blick på killen som ignorerat mig i två dagar. Jag gick fram till bordet framför honom utan att ge honom en ända blick. Jag satte mig ner och väntade på att läraren skulle komma in genom klassrummet, jag hörde hur en stol drogs ut men la ingen vikt på det. Tillslut satte sig någon bredvid mig. Jag vände blicken mot personen och såg till min fruktan att de var Justin som hade satt sig där. Han vände blicken mot mig och öppnade munnen för att säga något men jag avbröt honom. "Var har du varit dom senaste två dagarna?" Frågade jag och kollade på honom med höjda ögonbryn. "Jag... Ehm jag...." Jag skakade på huvudet. "Whatever" jag vände min blick mot läraren som precis kommit in i klassrummet. Och nu började den hemska lektionen.

Justin's perspektiv

Jag satt och kollade på Tilly hela lektionen, det hade ringt ut för 5 minuter sedan och just nu började franskan men jag brydde mig inte direkt. Jag gick knappt på lektionerna längre. Men det var inte pågrund av att jag blev uttråkad och inte orkade med skolan utan för att jag blir väldigt lätt blodtörstig -om det ens låter vettigt-. Det var väldigt svårt att hålla sig i skinnet när det är mycket personer omkring. 

Om ni förstår vad jag menar. Det gick inte att undvika blod ibland eller näst intill aldrig. Men detta kanske inte låter vettigt men det gör det för mig bara för att jag är en vampyr och ja det är komplicerat.

Jag borde egentligen berätta för Tilly vad som pågår men då hade jag varit tvungen att berätta hela sanningen om allt, hela historien om vampyrgrejen och jag kunde inte berätta för någon om det. Jag kanske inte berättar för Tilly, någonsin. Men det är för hennes bästa. Jag behövde skydda henne på alla sätt, och det blir lättare om hon inte vet.Men i alla fall så gick jag in i franska salen. Jag gick och satte mig längst bak i klassrummet. Under franska lektionen hade jag mina tankar på tjejen som gjorde mitt liv fantastiskt -Tilly-, tjejen som jag egentligen borde se som vän. Men det var det sista jag ville. Det ringde ut och det var dags för lunch. Jag gick mot mitt skåp där killarna stod, Chaz och Ryan. "Äntligen kommer du jag är utsvulten!" utbrast Chaz när jag öppnade skåpet och slängde in mina böcker innan jag stängde skåpet igen. Jag började gå med dom bort mot matsalen. Chaz och Ryan visste vad jag var men dom var mina bästa vännner så det är klart att jag berättade för dom, dom hjälpte mig -ja typ...- Dom hjälpte mig med att hitta ett offer. Nästa person som jag skulle få drick blod av. Men ibland kan jag faktiskt tycka synd om dom personer som dör på grund av mig. "Men vad sägs som hon?" sa Ryan och pekade på en tjej vid ett bord längre bort. Jag vände långsamt blicken mot tjejen han pekade på… Allting tog stop inom mig. Han pekade på Tilly.

Hela dagen har varit skum. Eller inte under första lektionen men efter det. Tilly betedde sig väldigt konstigt hon pratade knappt med mig, hon kollade knappt på mig. Något måste ha hänt henne. Och dessutom så var hon bara med dom sista fem minuterna på engelska lektionen. Allt verkade skumt just nu. Jag gick in i det stora huset mitt ute i ingenstans. Mitt hus alltså. När jag kom in i vardagsrummet såg jag personen jag inte sett på 120  år eller något. Min bror. Han stod vid fönstret med ett glas i ena handen. “Vad fick dig att komma tillbaka?” frågade jag så att han skulle märka mig. Jason vände sig om och såg på mig. “Lillebror, det är mycket som händer här i världen som du aldrig kommer få reda på” sa han och flinade mot mig. Jag höjde på ena ögonbrynet “Jaså” sa jag och kollade på honom. Han nickade “Som vaddå?” frågade jag fortfarande med höjda ögonbryn. Jason himlade med ögonen och gick därifrån.

En timme senare stod jag utanför Tilly’s hus. Jag behövde berätta för henne. Sanningen. Jag knackade på dörren. Jag ångrade mig och tänkte precis gå därifrån när dörren öppnades. “Hej, letar du efter Jake?” frågade kvinnan som öppnade dörren. “Ehm jag letar faktiskt efter Tilly” sa jag ock klistrade på ett leende på läpparna. “Tilly!” ropade kvinnan och nerför trappan kom Tilly i ren panik “Ja, Jenna vad är det?” frågade hon och mötte sen min blick. “Ehm jag ska fortsätta med maten i köket” sa kvinnan -som tydligen hette Jenna- Tilly log mot henne. Sen kollade hon tillbaka på mig när Jenna försvunnit ut i köket. “Så varför kom du hit?” frågade hon sen. Ja varför kom jag hit egentligen? “Ehm jag tänkte att vi kunde lära känna varandra bättre." “Mhm kanske det” sa hon och log mot mig. Jag log ett stelt leende tillbaka.

“Kom in” sa hon efter att vi stått och kollat på varandra ett tag. Jag nickade och gick in genom dörren. Jag tog av mig skorna och vi gick sen upp till hennes rum. “Snyggt rum” sa jag sen med ett leende. Jag önskar jag kunde glömma allt som hände för ett halvår sen. Men det gick inte och jag kunde inte. Det fanns alltid hos mig och kommer alltid finnas kvar. Det var mitt fel att hennes föräldrar dog. Jag kunde ha gjort något istället för att försöka få liv i Tilly. Jag kunde ha försökt få liv i henne... “Så bor du här ensam?” frågade hon och kollade på mig lite försiktigt.

“Ehm jag gjorde det, men tydligen har min bror bestämt sig för att komma tillbaka hit till Stratford, och tydligen stannar han längre än planerat" Tilly nickade och kollade ner på sina händer. Hon var så otroligt vacker. Innan jag hunnit tänka pressade jag mina läppar mot hennes i en någorlunda hård och desperat kyss. Men Tilly visade inget tecken på att hon ville knuffa bort mig. Hon la istället hennes händer runt min nacke.

Plötsligt slogs dörren upp. Tilly hoppade skrämt ifrån migoch vi båda andades häftigt. "Tilly kan jag få prata med dig nere i köket?" frågade Jenna -kvinnan som öppnade dörren- Tilly nickade och vände sig sen mot mig. "Vänta här. Jag kommer snart tillbaka" hon log mot mig och försvann sen ut genom dörren efter Jenna.

Tilly's perspektiv

Jag log mot Justin och gick sen ut genom dörren efter Jenna. Vi kom ner till köket och moster Jenna började prata.

"Tilly! Du är 16 år snart 17 och du är för ung! Du kan inte gå runt och ha sex med alla killar du ser!" jag kollade förvånat på min moster "Ursäkta? Men det är Jake som går runt och har sex med alla tjejer han ser inte tvärt om!" sa jag och hon höjde ögonbrynen "Jaså inte var inte du och den där främlingen däruppe på väg att ha det?" frågade Jenna och jag kollade ännu en gång chockat på henne. Jag kan inte fatta att hon trodde det. "Jenna du har missförstått allt Justin och jag är bara vänner! Inget annat! Och jag vill ha det så för jag vill inte vara i ett förhållande just nu!" Och med dom orden lämnade jag Jenna kvar i köket ensam. "Förlåt Justin men Jenna behövde hjälp med att sköra lök" sa jag och hoppades på att han skulle tro mig -vilket han gjorde- innan. Jag gick upp till Justin igen såg jag att hon höll på att skära lök så det blev en bra lögn. Typ. Sen slogs dörren upp igen och in kom Jake. "Jenna undrade om jag kunde fråga Justin om han ville äta här." Sa han och väntade otåligt på ett svar. "Ja det skulle jag gärna göra men jag måste hem och se till så att min bror inte har sönder något. En annan gång kanske" sa han och log mot Jake som bara suckade och gic ut genom dörren "Så vad heter din bror?" frågade jag med ett leende "Jason" sa han och jag tappade nästan andan.

"Ehm okej... Jag måste nog gå nu" sa han och reste sig upp från sängen. Jag nickade och följde hans exempel och reste mig upp jag med. Vi gick ner till ytterdörren.

"Hejdå Tilly" sa han och kysste min kind lätt.

"Hejdå Justin ses i skolan imorgon" han nickade och gick ner till gatan. Jag stängde dörren och gick ut i köket. Jenna stod och gjorde mat -hamburgare- jag drog in den välkända doften och kollade på när stekte och skar grönsaker samtidigt.

Jag vaknade nästa dag av det irriterande ljudet som tillhörde väckarklockan.

Jag klev ur bilen tillsammans med Caroline och Nelly. “Är du säker på att du vill gå till skolan idag, Tilly?” frågade Nelly för typ tusande gången. Det börjar bli lite irriterande “Ja jag är säker!” jag var fast besluten med att gå till skolan idag. Det har gått ett halvår och någon gång måste jag komma över mina föräldrar! Jake däremot påstår att han har kommit över våra föräldrars död. Men jag och moster Jenna tror annat! Han har börjat göra korkade grejer. Och han kan inte fortsätta så. “Säkert?” frågade Caroline och jag nickade som svar. Jag tog ett djupt andetag och öppnade sen dörrarna till skolan. Allas blickar föll på mig. Jag har aldrig gillat att ha folks uppmärksamhet på mig. Men det är antagligen för att Jake knarkar. Han har det nog jobbigast. Och det är inte så lätt när alla vet att det är mitt fel. Eller jag kan ju inte hjälpa att jag kunde bli räddad på något konstigt sätt, men det är väl ändå inte mitt fel. Eller? “TIilly!” jag kollade på Caroline som ruskade om min arm lite lätt och när hon fått min uppmärksamhet helt pekade hon på Jake som står och pratar med en sistaårs elev. Josefine. Hon är ganska korkad men det är inget fel på henne så. jag hatar henne inte elller något och dessutom är det min kompis -och ex- Josef’s syster. Ja ni fattar poängen. tror jag. Men ändå . Jag gick med snabba arga steg fram till Jake. Jag harklade mig när jag stod bakom honom. “Kan jag få prata lite med min bror lite? Han kommer strax tillbaka” sa jag och hon nickade. Jag drog med Jake i armen några meter bort släppte jag hans arm och slog till honom i huvudet. “Hur jävla dum får du vara? Vi skickar dig snart till internat skola om du inte skärper dig! Vi hatar att se dig så här! Kan du inte bara gå vidare som en normal människa?” skrek jag på honom och vi fick några blickar på oss. “Nej Tilly jag kan inte gå vidare när jag vet att den som orsakade deras död bor under samma tak som mig! Alla tar inte saker så bra som dig Tilly kan du inte förstå det någon gång?” skrek han tillbaka på mig. Jag kände hur ännu fler blickar blickar brände mot min rygg..

“Okej , fine. Jag orsakade mammas och pappas död men jag ville aldrig att dom skulle dö! Jag mådde dålig t och ville hem!” skrek jag i ansiktet på honom. Jag vände mig sen om och gick fram till Josefine. “He is all yours” sa jag och gick sen till mitt skåp.  Jag kunde känna folks förvirrade blickar i ryggen på mig men la ingen som helst vikt på det. Jag öppnade skåpet och tog ut böckerna till den första lektionen. Men jag hann inte långt innan mitt namn ropades ut i högtalaren. Jag suckade och gick till rektorns kontor.

“Så ni kan gå nu!” sa rektorn och vi ställde oss upp och gick ut. Rektorn tyckte inte det var rättvist att Jake sa att det var mitt fel att våra föräldrar dog. Egentligen tyckte nog alla det eftersom att om ingen räddade mig så hade jag också varit död och då hade ju alla fortfarande tyckt att det var mitt fel då jag ville bli hämtad en sen svart kall kväll. Men i alla fall så började hon sen prata om Jake’s betyg för om han inte fick upp betygen till minst ett VG+. Så typiskt rektorer. Jag suckade och gick till min nästa lektion som bar matte. Jag hatar matte. Det är så tråkigt. “Ursäkta?” sa någon och petade mig på axeln. Jag kollade back på personen, som var en kille, och tyckte jag kände igen honom. Men jag vet inte från vart. Jag hummade och kolade på honom med ett leende. “Vart ligger mattesalen?” frågade han, jag log och sa; “Ehm jag ska också ha matte så du kan följa med mig” han log tacksamt och följde med mig till matten. Vi gick in och satte oss längst bak i klassrummet. “Jag heter Tilly förresten” sa jag och sträckte fram handen mot honom. “Justin… Bieber” sa han och kollade sen på läraren som kom in i rummet. Jag drog chockat tillbaka handen. Men ignorerade det den. Varför skakade han inte min hand? Brukar man inte göra det? Eller har jag levt för mycket på mitt rum utan att riktigt veta vad som händer? Jag skakade på huvudet och fokuserade på matte lektionen som hade börjat. Jag räknade tal tills lektionen var slut. “Trevligt att träffa dig Tilly” sa Justin och log innan han gick sin väg när vi kommit ut från klassrummet. Jag log och gick vidare till mitt skåp. Jag la in matteböckerna och tog ut engelska böckerna. Jag gick till klassrummet jag hade engelska i och satte mig längst bak i klassrummet -som vanligt- och väntade på att Nelly eller Caroline skulle komma in i klassrummet. Men ingen av dom kom in i klassrummet när lektionen började. Telefonen i min ficka vibrerade. Hag tog upp den under bänken och läste meddelandet från Caroline.

Från: Carro<3:*

"Nelly sitter inne på toaletten och gråter kom fort!<3"

När jag kollade upp från telefonen insåg jag att Justin satt på stolen bredvid mig. Han log mot mig och jag log snabbt tillbaka innan jag reste mig upp och allas blickar vändes mot mig. "Miss sätt dig ner igen lektionen börjar nu" sa våran engelska lärare jag inte visste namnet på. "Ehm men jag måste gå till damernas och pudra näsan" sa jag och pratade så snällt som möjligt för att han skulle låta mig gådrulle klassrummet. "Aa okej då men skynda dig" jag nickade och småsprang ut ur klassrummet och mot toaletterna. Jag gick in på tjejernas och hörde snyftande från ena båset. Inte långt efter såg jag Caroline stå utanför. "Nelly?" sa jag när jag kommit fram till båset. "Ja?" svarade hon och snörrvlade. "Vad har hänt?" jag hörde att det rassla till i låset och sen öppnades dörren. Ut kom Nelly med röd sprängda ögon. Hon tog ett djupt andetag och tog sen bort halsduken från halsen. När jag tänker efter så hade hon inte den imorse. Hon vred på huvudet och mina ögon blev stora som bowlinklot när jag såg bitmärket på hennes hals. "Vem gjorde det där?" tog jag mod till mig att fråga. "Det var den där nya killen, Jason tror jag att han hette" jag tänkte efter ett tag... "Sa han sitt efternamn?" frågade jag sen. "Bieber"

Har egentligen inet att säga.... Kommentera! Och desto mer ni kommenterar desto kortare tid tar det för kapitlet!