Justin's perspektiv 

Vi satt på sjukhuset och väntade på något svar om Tilly's morfar. Såklart var inte hela släkten här, det var bara Tilly's moster Jenna, Mrs. Smith (Tilly's mormor) och sen så Tilly's och jag. Än så länge hade visningar hört något från läkarna, men för Tilly och hennes släkt skull så ville jag att han skulle överleva men just idag så var inte turen på min sida. Inom kort kom en sjuksköterska fram till oss. "Det verkar som att Mr. Smith inte kommer överleva. Jag beklagar" sa sköterskan med en ledsam ton. Jag kramade om Tilly från sidan då min ena arm redan låg över hennes axlar. Jag kände hur hon började skaka och förstod genast att hon börjat gråta, så jag drog in henne tätare i min famn. Jag drog ena handen över hennes rygg. Jag visste att hon behövde mig just nu.

 

När vi kom hem till Tilly igen och alla satt samlade i vardagsrummet, så berättade Jenna om varför hennes far inte kom med hem och varför vi var så ledsna allihop.

 

Tilly's perspektiv 

Morfar var död... Min älskade morfar hade dött. Vem skulle nu hjälpa mig igenom livet, ja jag är medveten om att jag har mina vänner och Justin men ingen av dom förstod mig lika bra som morfar. Ingen vad lika förståelig som morfar. Jag kände att jag inte kunde hålla tårarna inne längre så jag släppte Justin's hand och reste mig upp sågad kunde springa upp till mitt rum. Jag visste att någon skulle följa efter mig, och denna någon vad Justin. Han var alltid orolig för mig och rädd att något skulle hända mig. Han kanske var lite överbeskyddande men det år bara sött. Jag satte mig på sängen och efter bara några sekunder kunde jag känna Justin's ena arm runt mina axlar. Jag vred huvudet mot honom så jag kunde titta in i hans ögon, han log ett medlidande leende och jag kunde se sorgen i hans ögon. 

 

Jag vaknade nästa morgon och kom inte ihåg att jag hade somnat. Justin låg inte längre bredvid mig. Jag kollade på klockan. Den 14:00. Shit, tänkte jag och rusade upp ut sängen och sprang in i badrummet där jag stöter på Jake och Vanessa stå och skratta åt något jag inte vet vad. Men dök slutade genast när dom såg mig. "Jaha ni var på bra humör då" sa jag och kollade på dom ett tag innan jag vände mig om och tänkte precis gå men vände mig mot dom igen "Förresten så kan man ju gå på toa en i taget, tack och hej" sen gick jag ut ur badrummet igen och var precis påväg ner till undervåningen när jag hörde hur någon sprang efter mig med lätta steg, jag förstod direkt att det var Vanessa, "Tilly, är du arg?" Frågade Vanessas ljusa morgonröst. Jag stannade upp men vände mig inte om. Vad menade hon med det? Något måste ha hänt mellan henne och Jake inatt. Men vad? Plötsligt slog det mig. Bokstavligt. Jag ramlade ner på marken och det slocknade framför mig.

 

Vanessas perspektiv

Jag såg hur något kom flygande och träffade Tilly rakt i bakhuvudet. Det var en påle. Såna som man döda vampyrer med för länge sen. Men ingen var i rummet. Jag skrek chockat till och jag hörde hur någon kom springande bakom mig. Jag satte mig på knä framför Tilly "Tilly! Tilly vakna!!" Jag började gråta när jag inte fick något svar. Jag hade hennes hand i min och grät.. Hon rörde sig inte hon andades inte heller. Jake kom fram till mig och lyfte upp mig från golvet. Även Justin kom in i rummet. Han bar upp Tilly från golvet och bar in henne på hennes rum. Jake bar in mig i hans rum och la mig på sängen. “Vad var det som hände?” frågade Jake medan han satte sig bredvid mig på sängen. Jag ryckte på axlarna. Jag visste ju inte vad som hade hänt. Hon hade bara fallit ihop på golvet och inte vaknat. Jag behövde ju inte veta varför bara för att jag var i samma rum!

 

Justin’s persepktiv

“Tilly! Vakna!” jag drog en ffrustrerad hand geno håret. Jag har hållit på i snart en timme, men hon ville inte vakna. “Tilly!!” skrek jag samtidigt som Jake kom in i rummet. “Har hon vaknat?” frågade Jake “Ser det ut som det tycker du?” svarade jag drygt. “Ja det tycker jag faktiskt. Kolla bara” jag kollade chockat på honom och sen på Tilly. Hon hade precis öppnat ögonen och jag var snabbt framme vid hennes sida. “Vad hände?” frågade hon och jag kollade på Jake igen ifall han visste något men han ryckte bara på axlarna. "Vi vet inte riktigt.." Svarade jag tillslut. 

 

Nästa dag:

Jag satt inne på Tilly's rum och kollade på henne när hon sov. Hon hade fått en hjärnskakning så vi satt på sjukhuset och så fort hon vakna så skulle hon få åka hem igen. 

 

 

Så jag lägger ut detta från mobilen då jag inte har någon dator i närheten. Men jag ville bara lägga ut det här för jag har lite dåliga nyheter att berätta. Jag blev dumpad igår så jag kommer inte vara lika aktiv dom närmaste dagarna då jag mår lite dåligt över det. Men det går över snart och jag ska försöka börja lägga ut kapitel varje fredag igen. 

men snart börjar skolan, vad tycker ni om det? Bra, dåligt??

jag saknar faktiskt skolan så jag längtar lite..