Previously:

"Justin..." Sa någon bakom oss men avbröt sig själv nästan direkt. "Wow och vad pågår här då?" Frågade Jason med en retsam ton och jag drog mig ifrån Tilly "inget" sa jag tvärt och kollade på Jason som kollade mystiskt på oss. Jag log lite och tog tag i Tilly’s hand för att dra in henne på rummet och stängde därefter dörren.

Rädslan gick mig från tårna till toppen när Justin inte lyssnade på mig. Han låste endast dörren och vände sig om. “Tilly du måste lita på mig när jag låser dörren. Jag försöker bara skydda dig från Jason.” sa Justin medan han kollade mig djupt i ögonen och jag kände hur jag sakta smälte bort av hans blick. Hans vackra bruna ögon fick mig helt knäsvag. Om jag måste erkänna det så så såg självklart bra ut. Det gick inte att förneka. Han var så underbar!

Justin’s perspektiv

Jag stod och kollade Tilly i ögonen. Hon var så vacker från topp till tå. Hon fick mig alltid okoncentrerad. Hon fick mig att tänka på annat! Hon var som en ängel. Hon var inte lik Selena eller mina andra ex på något sätt. Tilly var annorlunda, så omtänksam och jag förtjänar henne egentligen inte henne. Jag är ett monster som inte hon vet om egentligen. Vilket är helt mitt fel då jag inte har berättat om det för henne. Hon behöver inte känna skrek pågrund av mig. Jag vill ju ha kvar henne i mitt liv, men om det gällde att jag behövde ljuga för henne då och då så var jag villig att ta chansen. Hon var den enda som gjorde så att mitt liv såg ljust ut. Jag älskar henne, men om inte hon älskar mig tillbaka får jag väl stå ut med det.

Två dagar senare:

Det hade gått två dagar sen Tilly och jag hade varit ensamma på mitt rum. Men nu har det gått två dagar och allt var annorlunda, Tilly var annorlunda. Kyssarna vi delat har blivit mycket mer…. Intensiva…? Säger man så? Okej det kanske inte var det bästa sättet att beskriva det på men det var sanningen. Hon kanske gillade mig mer än som vän ändå? Eller jag kanske har fel?

Just nu var det historia lektion och jag var lika borta som vanligt. Det enda jag kunde tänka på var Tilly’s fina ögon. Varför var hon så underbar? Hon fick mig att känna mig mänsklig igen. Det var helt otroligt att hon fick mig att känna som jag gjorde. Men det jag önskade mest av allt var att hon skulle känna samma sak för mig, som jag gjorde för henne.

Skolan var slut och jag gick bort till Tilly’s skåp för att vänta på henne där. Efter bara någon minut kom hon mot mig och log när hon såg mig. Jag log tillbaka mot henne. Hon öppnade såpet ocg tog fram sina grejer och slängde in hennes böcker. Hon stängde sen skåpet innan hon vände sig mot mig och log. “Ska vi gå?” frågade hon och log större och mer bedårande än någonsin. Jag nickade och började gå mot utgången med Tilly bredvid mig. Vi kom ut på parkeringen och gick bort mot min bil. Vi satte oss i bilen och började köra hem till Tilly. Jag stannade utanför Tilly’s hus. Vi sa hejdå och kramades snabbt innan hon hoppade ut ur bilen och gick upp mot dörren som ledde in till hennes hus. Hon försvann bakom dörren och jag körde mot mitt egna hus som låg 10 minuter ifrån Tilly. Jag kanske borde berätta för henne. Hon förtjänar att veta! Men jag kan inte berätta det för henne, hon förtjänar att leva sitt liv utan att veta vad jag är och vad jag gör. Jag är ett monster men hon kan inte få veta, det är farligt.

Eftermiddagen gick och kvällen kom. Tilly hade inte hört av sig så jag antar att hon var säker. Jag kanske oroade mig för mycket för henne men vad skulle jag göra? Hon var det bästa som hänt mig och jag kunde verkligen inte låta bli att inte bry mig.

Selena kom in i mitt rum och ställde sig bredvid mig där jag satt på stolen vid skrivbordet. Hon kollade med en äcklad min på alla läxor och paper som låg utspridda på skrivbordet.

"Jag fattar inte varför du fortfarande går i skolan" sa hon, fortfarande med blicken på skrivbordet, hon vände upp blicken och höjde ett väl noppat ögonbryn. Jag öppnade munnen för att säga något när hon bet sig sexigt i läppen. Hon visste att det var en av mina svagheter. Men när hon gjorde så såg det bara bitchigt ut. Så tullslut sa jag; "Och jag fattar inte varför du är här" hon la huvudet på sned och kollade på mig tills hon öppnade munnen och kollade bort medan hon pratade.

"Jag kom tillbaka för att jag älskar dig" hennes ord chockade mig. Det var hon som lämnade mig för 125 år sen ungefär. Det var hon som krossade mitt hjärta och ändå är det inte hon som går vidare det är fucking jag! Okej Justin ta det lugnt!

Tilly’s perspektiv

Jag satt ensam på mitt rum med telefonen framför mig. Justin’s kontakt var uppe och jag skulle precis trycka på “ring” när Jenna öppnade dörren och kom in. Hon satte sig bredvid mig på sängen och började genast att prata. “Tilly, vad är det? Du har inte pratat med mig sen du gick hemifrån i lördags, varför? Har Justin gjort något? Vill du prata om det?” frågorna kom ut farandes ur hennes mun och jag kollade bara på henne och försökte komma på vad ag skulle säga till henne och inte “Jenna, jag och Matt har gjort slut, och det krossade mig men jag mår bättre nu” jag log mot henne och hon log tillbaka. “Det var tråkigt att höra. Men vad är det mellan dig och Justin då?” frågade hon, jag kollade först oförstående på henne innan det gick in för mig att hon sagt det jag trodde att hon sagt. “Jag och Justin är bara vänner” sa jag och kollade ner på telefonen. Men jag gillar honom väldigt mycket. Ville jag bara lägga till men jag orkade inte ha den jobbiga diskussionen om allt jag borde göra och sen så ville jag inte se hennes retsamma smile när Justin kommer hit. “Åh vad tråkig du är. Justin är ju en jättesnygg ung man och trevlig är han också. Du kan inte säga att du inte har några som helst känslor för honom” hon slog ut med armarna medan hon pratade. Jag skakade på huvudet som svar. “Men ehm Jenna jag åste plugga nu så kan du gå och börja med maten eller något?” Hon nickade och gick ut från mitt rum utan ett ord. Jag plockade upp telefonen jag lagt ner bredvid mig och slog in koden till mobilen. Jag tryckte på “ring” och 2 signaler gick innan han svarade. “Justin” sa han och jag öppnade munnen och skulle precis säga det jag behövde säga när han han förre “Tilly? Har det hänt något?” jag skakade på huvudet, men kom sen på att han inte kunde se mig. “Nej, inget har hänt jag måste bara säga en sak som är väldigt viktigt så snälla bara lyssna” sa jag och pratade för fort för mitt eget bästa. När jag var klar insåg jag att jag hade hållit inne andan. “Okej jag lyssnar” sa Justin tveksamt. Jag tog ett djupt andetag och öppnade munnen “Justin, jag gillar dig mer än som vän. Men jag vill inte ha en pojkvän och jag vill inte att vi ska vara vänner heller! Mitt liv har förstörts pågrund av dig så snälla glöm mig! För jag kommer att glömma dig!”

Justin’s perpektiv

Hennes ord hög mig i hjärtat det gjorde dom verkligen. Vad hade jag gjort för fel? Du är en vampyr, du gör mycket fel! Sa en röst i mitt huvud. Tänk om hon hade fått reda på det. Tänk om någon hade berättat för henne om att jag var en vampyr. Och den enda som skulle göra det är antagligen Selena eller Jason. Men det är mest troligt att det är Selena. Selena stod fortfarande bredvid skrivbordet jag satt vid. Ingen hade sagt något sen Tilly hade ringt. Jag ställde mig upp framför Selena och la händerna i kors över bröstet “Selena, vad har du sagt till Tilly?” hon kollade oförstående på mig. “Vad menar du Justin?” jag suckade och drog en hand genom håret. “Sa du något till Tilly om mig? Eller dig eller Jason? Och Selena jag vill att du är ärlig! Och om du säger sanningen kan du få dom där skorna du ville ha igår” det funkade alltid att säga att hon skulle få någonting om man ville ha sanningen. “Nej, jag har inte pratat med henne! Jag lovar hon kanske bara inte vill vara vän med dig längre du vet ju att det händer ibland beroende på vad det är för person." jag såg på henne att hon tala sanning så jag gav upp. Jag suckade och ställde mig upp, jag gick fram till dörren för att börja gå ner till hallen när Selena började prata; "Var ska du?" Frågade hon och jag vände mig om för att kolla på henne "Du ville väl ha dom där skorna" hon kollade chockat på mig som om hon sett ett spöke. Jag visste hur gärna hon ville ha dom där skorna så why not liksom. Hon nickade ivrigt som ett barn på julafton. Selena och jag hade varit med om mycket tillsammans men jag kom aldrig över henne helt, det finns fortfaranade en liten del kvar av mig som älskar henne. Men inte lika mycket som jag älskar Tilly. Tilly, flickan som jag helst inte ville tänka på.

Selena och jag gick fram på gatan inte långt ifrån gallerian. Vi pratade om gamla minnen, saker som vi hade gjort tillsammans under åren tillsammans. Om alla pinsamma och roliga saker vi utsatt varandra för, men också hur bra vårat förhållande hade varit dom två åren vi varit tillsammans. Alla bråk vi hade under tiden vi varit tillsammans, låtarna jag hade skrivit till henne. Exakt allt. Vi kom fram till gallerian och vi slutade skratta. Vi bestämde att först gå och ta en fika, jag beställde bara en kaffe på starbucks då jag inte ville ha något annat.